Tsukishima

Utflyktsdag 5: Dag fem i Tokyo tog vi oss till Tsukishima tidigt på morgonen. Vi åkte hit för att besöka ett Café som ni kommer att få läsa om i mitt nästa inlägg. Vi hade hört att man skulle vara här minst två timmar innan öppning för att ens ha en chans att få komma in på detta mycket unika café. Det visa sig mycket riktigt vara rätt. Efter att ha köat i en lång rad av människor så fick vi betala inträde och sen var vi välkomna tillbaka efter två timmar. Detta gjorde ju att vi var tvugna att roa oss bäst vi kunde under tiden i Tsukishima som vi visste ganska lite om annars.

Ärligt talat så kände vi oss först lite uttråkade för det verkade inte finnas så mycket öppet vid den här tiden i den här stadsdelen. Men efter att vi bara gått runt ett tag i området så hittade vi en gata som jag plötsligt kom ihåg att jag läst om hemma. En gata ganska nära stationen som är känd för sina många Okonomiyaka restauranger. är en sorts japansk omelett med vitkål och andra ingredienser. Den är också en typ av teppanaki. Den kallas ibland för ”Japans pizza” på grund av mängden olika ingredienser man kan använda. Vi hittade alltså till Okonomiyakas paradgata.

Problemet var bara att varken jag eller Alex tycket att den här rätten såg god ut. Vi var vrålhungriga och kunde inte hitta någon restaurang som serverade något annat. Efter att vi vandrat paradgatan upp och ner ett flertal gånger hittade vi tillslut en restaurang där man kunde få annat på stekbordet. Jippi! Lite tråkigt av oss kanske att vi inte vågade testa den kända japanska omeletten men det var helt enkelt inte det magarna vill ha. Istället blev det stekta nudlar med grönsaker som vi fick tillaga själva vid bordet.

Efter att spenderat så mycket tid på att leta mat så var det dags att bege sig till vårt  efterlängtade café.