Kategoriarkiv: Spökhistorier

8 hemsökta platser i byn Haworth i England

Publicerat av
Svara

Är du redo för några nervkittlande spökhistorier? Haworth, den pittoreska byn i grevskapet West Yorkshire (mest känd för de litterära Brontësystrarna) må vara en fridfull och idyllisk plats att besöka i vår morderna tid. Men platsen bär på ett mörkt förflutet. Ökänt för att en gång i tiden varit en av de mest dödliga platser att leva på i England, kanske det inte är så konstigt att byn också sägs vara en av de mest hemsökta.




Haworth var långt ifrån en idyllisk plats att leva på under början av 1800-talet. Med en medellivslängd på blott 24 år på vuxna och där 41 procent av barnen i byn dog innan de hann fylla 6 år, var Haworth en mörk plats som kantades av död, sorg och tragedi. Sjukdomarna som härjade var bl.a tyfus, kolera och tuberkulos och orsaken till de höga dödssiffrorna var bl.a överbefolkning och dålig sanitet. Sjukdomar spred sig fort i byn. De flesta hushåll hade ingen egen sanitet utan delade med andra hushåll och en del av dem hade ingen alls. Det fanns heller inga avlopp så avföring sägs ha runnit längs byns gator som vid regn forsade längs med Haworths branta huvudgata. Att sjukdomar härjade vilt hade förmodligen också till stor del att göra med förorenat vatten som sägs mer eller mindre filtrerats via gravstenarna på kyrkogården som låg uppe på en kulle, som därefter rann ner i brunnarna som användes både som dricksvatten och till ölbryggning. Begravningscermonier var en vardaglig dyster syn. I en liten by med ett sådant hiskeligt mörkt förflutet är det kanske inte så konstigt att det figurerat en hel del spökhistorier om förvirrade själar som ej funnit frid genom åren. Och att vissa av dem än idag lever kvar och ger kalla kårar längs med ryggraden.






HAWORTHS SPÖKHISTORIER

Det sägs att Branwell Brontës ande hemsöker hans tidigare favoritpub The Black Bull och att självaste Emily Brontës ande setts innanför väggarna på The Weavers hotel. En mystisk gråtande kvinna håller till på parkeringsplaten på Haworts huvudgata, där hon hållit till i över hundra år och märkliga ljud har länge uppmärksammats från The Kings Arms källare som tidigare användes för att förvara kroppar innan de blev begravda. En kvinna som dog av en tragisk olycka i byn sägs sitta och stirra på hotellgästerna om natten när de ligger i sina sängar i rum 7 och en mörk kraft som beskrivs som en svart massa av ondska sägs härja inne på The Fleece Inns damtoalett. Som ni förstår figurerar det en och annan spökhistoria i Haworth, den ena mer nervkittlande än den andra. Men låt oss börja med vad som förmodligen är den mest hemsökta platsen av dem alla nämligen Haworth kyrkogård.




1. Haworth kyrkogård

Med byns rekordhöga dödlighet under 1800-talet med en medellivslängd på endast 24 år kan man anta att begravningar och sorgetåg var ett vardagligt dystert inslag i miljön. Människorna i byn var vana vid att leva med död och tragedi runt omkring sig. Troligen var dessa begravningsceremoniner med en parad av sörjande vid kyrkogården ett så pass vardagligt bestyr så att de härdade byborna vant sig vid dem. En del av orsaken till den höga dödligheten i Haworth berodde på att brunnsvattnet som användes som dricksvatten och för ölbryggning först filtrerades via den överfyllda kyrkogården innan den rann ner i brunnarna. Vilket ledde till en vild spridning av dödliga sjukdomar. Haworths kyrkogård var med andra ord på sätt och vis en av de bidragande anledningarna till den höga dödligheten bland byborna. På Haworths kykogård tros det finnas ca 40 000 begravningsplatser och i dessa begravningsplatser kan det finnas upp till tio rader staplade ovanpå varandra. Enligt ryktet säg ben vid flera tillfällen hittats sticka ut från marken. Kyrkogården i sig har en gotisk atmosfär, vacker förvisso men visst vilar det något kusligt över den? Kråkorna för ett kraxande oljud över kyrkogården och när mörkret faller blir platsen riktigt spöklik att vistas på. Det har vittnats om att flera sett en man i gammaldags kläder vandra runt på kyrkogården och att det förekommit mystiska ljud komma från platsen om natten. Med så många själar som fick lämna jordelivet alldeles för tidigt kanske det inte är så konstigt att många tror på att kyrkogården är hemsökt.






2. Brontë Parsonage museum

Spökar det inne på Brontë Parsonage museum om natten? ..och i så fall … vems ande är det som går igen. Flertalet av medlemmarna i familjen Brontë spenderade sin sista tid i livet i huset och det finns en del teorier om att det är Charlottes ande som går igen. Men både Emily, Branwell och Patrick dog här så kanske kan det vara någon av dem? Inne i huset hänger en spöklik tavla som ursprungligen var ett beställt porträtt av de tre systrarna och sin bror. Branwell målade senare över och tog bort sig själv från bilden vilket kusligt liknar ett spökporträtt av honom själv. Som att han nästan visste att ha skulle gå före dem. Att huset när det ligger öde om natten och dess besökare förlänge sedan gått hem ser aningen hemsökt ut, tror jag i allafall att vi kan vara slående överens om.







3. The King Arms

The Kings Arms är en av Haworths mest legendariska pubar med en rik historia med anor från 1600-talet. Under Brontës tid var Branwell Brontë vän till med Enoch Thomas som drev gästgiverie i byggnaden. Där The King Arms ölträdgård är belägen utanför puben idag huserade en slaktare och det var mycket vanligt förekommande att platsen var täckt med blod som kunde rinna längs med den sluttande vägen utanför. Dessutom för att göra det hela lite mer bisarrt användes pubens svala källare som ett externt bårhus. Med byns ökända dödsstatistik så kanske det inte så konstigt att det förekommer en och annan spökhistoria om platsen. Många som bott i byggnaden har vittnat om märkliga ljud och oförklarlig aktivitet från källaren om natten.





4. The Black Bull

The Black Bull är en av de äldsta pubarna i Yorkshire med anor från 1500-talet. Värdshuset var välkänt och användes flitigt av resenärer som stannade över natten med sina hästar utanför för att njuta av mat, dryck och en sängplats för natten. The Black Bull är också ökänd som platsen där man hittade Branwell Brontë bror till de litterära systrarna Brontë. Trots att han var prästens son höll han regelbundet till på puben som var näst intill hans andra hem, där han satt på sin favoritstol i salongen och berusade sig. (Denna stol finns att beskåda inne på Brontë Peronage museum). Men det finns även en relik av stolen kvar på favoritplatsen inne på puben till minne av honom. The Black Bull sägs även vara en av de mest hemsökta platserna i Haworth och många menar att det är Branwelsl ande som stannat kvar i byggnaden och är den som hemsöker puben. Både gäster och personal har påstått sig se uppenbarelsen av två män vid ett av borden som grälar med varandra. Man tror också att det är pga av Branwells häftiga humör (som han var mycket känd för när han berusad) som kan vara anledningen till att glas oförklarligt ramlar ner och slås i spillror på golvet som om de blivit slungade av en osynlig kraft. Att Branwell missbrukade både alkohol och opium var allmänt känt. Man hör även tunga fotssteg i närheten av Branwells favoritstol vid stängning trots att ingen levande själ har varit där. Personal vittnar om en klocka (som Branwell brukade ringa i när han ville beställa mer dryck) som ringer av sig själv på natten och att en ande ofta setts krossa vägen från puben till det som förr brukade var en alkemist som försåg Branwell med sitt opium. Utanför puben på parkeringsplatsen har även ett annat märkligt fenomen uppmärksammats. Det är Haworths ”weaping women” som sägs hållit till där i flera hundra år. Ofta har byborna och även en och annan turist vittnat om att de hört ljudet av snyftningar från en gråtande kvinna från parkeringsplatsen men när man kommer för att se vad som står på finns det aldrig någon där.




5. The Fleece Inn

Det pågår en hel del oförklarliga och otäcka paranormala aktiviteter inne på The Fleece Inn. En av dem sägs vara anden till en elak och grym man som misshandlande sin hustru. Han verkar ha fastnat och håller till inne på Fleece Inns damtoalett på övervåningen. De som vittnar om fenomenet beskriver att det varit som en mörk otäck massa kommit åt deras håll som gjort dem alldeles iskalla och paralyserade av rädsla. Kvinnan till mannen sägs även hon ha stannat kvar och påstås hålla till i korridoren strax utanför damtoaletten. Gäster som sovit över på The Fleece inns gästhus har haft berättelser om märkliga företeelser samt om att de sett en man i gammaldags kläder och hatt inne i deras rum om natten.





6. Old White Lion Inn

Den historiska puben och värdshuset Old White Lion Inn med anor från 1750-talet sägs inte bara ha en hemsökt pub utan också ett hemsökt hotellrum. Gäster som sovit i rum nr 7 har rapporterat att de sett en kvinna sitta och titta på dem i en stol när de legat i sina sängar. Man tror att rummet är hemsökt av den orädda fallskärmshopparen Lily Cove, som dog efter en tragisk olycka i rum nr.7 efter ett misslyckat fallskärmshopp 1906. Puben på Old White Lion har bevarat en gammaldags stil i inredningen som tyvärr gått förlorad på många andra pubar från den här tiden. De tunga träbjälkarna i taket, stenväggarna och föremål i gammaldags stil hjälper till att bidra till den mystiska och spöklika atmosfären. Man skulle kunna anta att spöken skulle trivas lika bra som en själv gör här.





7. Haworth Old Hall

Haworth Old Hall som är belägen längst ner på huvudgatan i Haworth är en av de äldsta byggnaderna i byn, med anor från slutet av 1500-talet. Byggnaden hette tidigare Emmott Old Hall och var bl.a hem åt godsägare och deras familjer. Under huset finns det källarvalv som många tror kan haft anslutning till hemliga tunnlar som användes som flyktväg för katolska präster som hölls gömda. Men det verkar inte finnas några bevis för att dessa tunnlar verkligen existerat. I en byggnad så här gammal är det kanske inte så konstigt att det förekommmit mängder med historier från både gäster och personal som vittnat om att de sett märkliga händelser och blivit iakttagna av en man i gammaldags kläder och hög hatt. I dag är Haworth Hall en trevlig restaurang med rustik atmosfär som serverar klassiska brittiska rätter på menyn mitt framför eldstaden.




8. The Weavers Hotel

Vad är väl en övernattning i Haworth utan att bo en natt på ett hemsökt hotell? Man skulle kanske kunna tro att jag visste om att The Weavers Hotel var hemsökt av självaste Emily Brontës ande när jag gjorde min bokning, men det kom som en total överraskning. Men vad hade Emily för koppling till byggnaden och varför spreds ryktet om att man sett hennes uppenbarelse inne i huset? Det verkar inte finnas någon direkt koppling till platsen men eftersom Emily var prästens dotter kan det mycket väl varit så att hon besökt platsen som på hennes tid var ett väveri? Men varför sägs hon dyka upp just här på årsdagen av sin död? Många menar att det var en av husets f.d ägare som hittade på hela historien och sedan spred ryktet över byn med avsikt att försöka öka värdet på den kommande försäljningen av huset. Hur som helst så har ryktet stannat kvar och Emily tros fortfarande kunnas ses fnittrande inne i trapphuset inne på hotellet vid speciella tillfällen. Jag märkte trots ett försök till ett öppet sinne inte av något konstigt förekommande under natten på hotellet. Inte ett enda spöke var villigt att visa sig för mig varken här eller på någon annan plats runt om i Haworth.



Spökpromenad Hunted Haworth

Kanske har man mer tur att se ett spöke om man följer med på den kända spökpromenaden ”Hunted Haworth” om kvällen som leds av den karismatiske historieberättaren Adam Sargant. Under promenaden får man veta allt om Haworths mörka förflutna, hemligheter och om de spöken som sägs hemsöka byn.

Läs också: Tales from the graves- 5 berättselser från Edinburghs historiska kyrkogårdar

”Tales from the graves”- 5 berättelser från Edinburghs historiska kyrkogårdar

Publicerat av
Svara

Eftersom den mörkaste tiden på året börjar nalkas och vi allt mer börjar gömma oss inomhus, tänkte jag dela med mig av fem berättelser från Edinburghs historiska kyrkogårdar. Detta är ”tales from the graves”. Mysryslig läsning om spöken, legender och andra kusligheter som passar väl till pass kvällar då mörkret faller, regnet smattrar mot rutan och brasan sprakar välkomnande .


Slå dig ner i en fåtölj med en varm choklad och läs historierna om bl.a Greyfriers Bobby, Ebenezer Scrooge och ”Bloody Mackenzis”. Detta är 5 berättelser hämtade direkt från Edinburghs historiska kyrkogårdar.





Greyfriars Kirkgard:


Edinburghs mest kända och mytomspunna kyrkogård är Greyfriars Kirkgard. Med sina anor från 1500-talet sägs denna kyrkogård vara den mest hemsökta i hela världen. På Greyfriers Kirkgard blandas spökhistorier om den fruktade ”Bloody Mackenzie” med Harry Potter-fiktion och legenden om söta Greyfriars Bobby.





1. Greyfriers Bobby

Greyfriers Bobby är berättelsen om den söta Skye Terriern som blev känd i hela världen för att ha suttit och väntat vid sin husses gravsten i 14 år. Historien har varit känd i Skottland sedan 1800-talet och resulterat i både böcker, filmer samt en minnesstaty av Bobby i korsningen till Candlemaker Row, strax intill kyrkogården. Tusentals människor kommer till Greyfriers Kirgard varje år för att visa sin vördnad för den lilla terriern. Det finns även ett monument och en gravsten till Bobbys ära inne på kyrkogården. Nedanför denna sten lägger besökare ofta pinnar som Bobby hade tyckt om att leka med.
Det finns olika versioner och berättelser om Greyfriers Bobby, men den mest kända av dem är den här:

Den lilla terriern Bobby tillhörde en man vid namn John Gray som arbetade som polisens nattvaktare i Edinburgh. Bobby var hans partner och ständiga följeslagare. De patrullerade ofta gatorna upp och ner tillsammans och var en välkänd syn i staden.

När John dog blev den lilla hunden allmänt känd för att varje dag sitta och vakta sin husses gravsten på Greyfriers Kirkgard. Han sägs ha suttit vid stenen varje dag både i regn och rusk. Bobby blev så småningom en lokalkändis bland stadsborna och sägs ha fått hjälp av snälla medborgare med ett skydd byggt vid gravstenen samt blivit bjuden på måltider. Han blev även räddad av en man vars titel var Lord Provost, när det 1867 kom en ny lag om att alla lösdrivande hundar utan liscens skulle avlivas. Denne man betalade för Bobbys liscens och Bobby fick en fin krage med inskription som bevis. Vill man se Bobbys krage samt hans matskål så finns dessa förmål att se inne på Museum of Edinburgh. Bobby vaktade och satt bredvid sin husses grav i 14 år ända tills han själv dog 1872. Han var en trogen tjänare livet ut.

Vid korsningen av Candlemaker Row strax intill Greyfriers Kirkgard finns en staty av Greyfriers Bobby skapad 1872 av skulptören William Brodie. Tar man en extra titt på Bobby ser man att hans nos ser ut att vara i en annan nyans. Så är inte fallet utan är istället ett resultat av förfall, skapat av alla tusentals turister som klappat hans nos för att man tror att det betyder tur. Man är väldigt oroliga för att Bobbys nos till slut ska kollapsa. Under alla guidade turistturer i staden ber guiderna turisterna snällt att låta bli att röra vid Bobby. Man vet helt enkelt inte hur länge till nosen kommer att vara kvar.




2. Poltergeist ”Bloody Mackenzie”

En man vars namn var George Mackenzie som var advokat under Charles den II:es styre sägs vara den poltergeiser som än idag härjar runt vid Greyfriers Kirkyard. Hans totala hänsynslöshet och grymhet gav honom smeknamnet ”Bloody Mackenzie”. Han sägs varit ansvarig för att ha fängslat och dödat över 1200 covenanters från Presbyterian Church of Scotland, som hade motstånd till Charles den II:e under slutet av 1600-talet. (* Covenanters var en variant av ett kristet trosförbund som trodde att Gud var deras chef och kungen deras jämlike).

Fängelset Covenanters Prison som låg inne på Greyfriers Kirkgard var under fruktansvärda förhållanden på extrem liten yta. Många av fångarna dog av hungernöd, köld och sjukdom medan de andra blev avrättade av George Mackenzie. Kropparna begravdes i en stor omärkt massgrav som sägs finnas någonstans under kyrkogårdens mark.

Trots att George Mackenzie dog på annan ort blev han ironiskt nog begravd på Greyfriers Kirkgard strax intill den plats där han hade avrättat och låtit så många själar lida. Han ligger begravd i ett stort mausoleum på kyrkogården som är placerad bara några meter från Covenanters Prison.

Både ”Bloody Mackenzie” och hans offer sägs hemsöka platsen och många som besökt kyrkogården vittnar om paranormal aktivitet. Men det som är lite extra skärrande är att många även upplevt fysiskt våld på platsen. Det finns många som påstår sig blivit oförklarat attackerade på kyrkogården. Där de vittnat om att de fysiskt fallit till marken och vissa till och med blivit medvetslösa, men att ingen förövare varit i närheten. När de kommit hem har de upptäckt märkliga blåmärken och rivmärken på sin kropp. Den värsta sorten av poltergeister sägs ha förmågan att kunna skada människor fysiskt, så kanske ska man inte bara avfärda händelserna som en vanlig spökhistoria. Är det någon som inte kan få frid i graven så är det förmodligen ”Bloody Mackenzie”.




3. Harry Potter-fiktion

Harry Potters trollkarlsvärld och Skottlands huvudstad Edinburgh är förevigt sammanlänkade med varandra. En magisk förbindelse som inte ens ”han som inte får nämnas vid namn” kan upphäva. Det var nämligen här i Edinburgh som J.K Rowling skrev Harry-Potterböckerna. Många miljöer i staden sägs ha inspirerat författaren och en av dessa platser är definitivt Greyfriers Kirkgard. Det sägs att J.K Rowling ofta promenerade på kyrkogården på väg och hem från The Elephant House, där hon brukade sitta och skriva under dagarna.

Kan det vara så att hon fick lite inspiration ifrån gravstenarna?

Det finns nämligen en mycket specifik gravsten här dit Harry Potter-fans från hela världen vallfärdar dagligen. På denna sten står det ”To the memory of Thomas Riddle”. Det påstås att det var här J.K Rowling tog namnet till sin karaktär Tom Riddle ”Lord Voldemort”. Vem Thomas Riddle som dog 1806 än må ha varit på sin tid, så får man anta att han aldrig kunnat ana vilken anstormning hans grav skulle leda till och att Harry Potter-fans från hela världen kommer hit för att visa sin respekt. Samma gäller William McGonagall’s gravsten som kanske gett namnet till Gryffindors professor med samma efternamn.

J.K Rowling är i så fall inte den enda författaren vars inspiration till karaktärers namn kommer från en gravsten. Charles Dickens sägs nämligen även han fått inspirationen till en mycket speciell karaktär från en gravsten under ett besök i Edinburgh.





Canongate Kirk:

På Canongates kyrkogård ligger flera historiskt betydelsefulla peroner begravda. Några av dessa är bl.a poeten Robert Fergusson, Agnes Maclehose som var poeten Robert Burns vän och inspiration till hans verk “Ae fond kiss” samt Mary Balfour som var en pionjär för kvinnliga författare vars noveller jämfördes med självaste Jane Austen. Kyrkan har en rik historia som tar sin början i slutet av 1600-talet. Men det är framför allt en händelse som skedde under en promenad runt kyrkogården som gör mig extra intresserad.




4. Charles Dickens inspiration till Ebenezer Scrooge i en julsaga

Året var 1840 när författaren Charles Dickens var på besök i Edinburgh och tog en promenad runt kyrkogårdens gravstenar. Av en slump hamnade han framför en gravsten vars namn skulle etsas fast i hans minne för alltid. Gravstenen som hade väckt hans intresse tillhörde nämligen en man vars namn varit Ebenezer Lennox Scroggie. Bredvid mannens namn läste han inspriptionen ”a mean man”. Han grubblade febrilt över vad en man hade gjort för hemskheter i sitt liv för att få dessa rader ingraverade i sin gravsten av sin familj. Någonstans här väcktes idén till den berömda karaktären Ebenezer Scroggie, den elake affärmannen i Charles Dickens ”En julsaga”. Som handlar om den elaka affärsmannen Ebenezer Scroggie som är snål, bara tänker på sig själv och som under julhelgen får besök av tre andar.

Men historien har även en twist. Det var nämligen så att Charles Dickens i själva verket hade läst fel på gravstenen. Egentligen hade det stått – här vilar Ebenezer Lennox Scroggie, ”a meal man”. När mannen levde hade det varit så man lättasts beskrev hans yrke som bestått av många saker men bl.a varit att leverera mjöl. Tyvärr finns inte gravstenen längre kvar.



Old & New Carlton buriel ground:

Berättelsen ”The Body Snatcher” av Robert Louis Stevenson handlar om gravrån, mord och moral som ska var baserad på de verkliga händelser som skedde i Edinburgh på 1800-talet. Berättelsen handlar om en läkarstudent och hans respekterade och högt ansedde lärare i anatomi som på olaga sätt skaffar kroppar till sina föreläsningar. Handlingar som leder till att karaktärerna blir hemsökta. Historien sägs syfta på Dr Robert Knox som köpte kroppar av den ökända mördarduon Burke & Hare, alla verkliga karaktärerna från Edinburghs mörka historia.

Old Calton Burial Ground är känd för att vara viloplatsen för bl.a filosofen David Hume och författaren Robert Louis Stevensons familj, och på New Carlton buriel ground hittar man det kända vakttornet som byggdes på 1800-talet för att förhindra ”body snatchers”.


5. Edinburghs historia om ”body snatchers”

Kan ni föreställa er en tid då ingen grav var en säker plats för vila. En tid då nyligen döda kroppar gäves upp ur jorden med spade mitt i natten för att sedan säljas vidare till läkare och dess elever som behövde kropparna till forskning och praktik. Färska kroppar att öva sig på var en bristvara i ett allt växande centrum för studier av antonomi som Edinburgh på den tiden blivit. Det fanns lagar och regler förstås och man fick bara använda sig av kroppar från t.ex brottslingar eller dem som tagit självmord. Dock var bristen så stor att läkarna hittade andra lösningar och därmed förhandlade med dödgrävare.

Den mest kända historien om gravplundrare i Edinburgh är den om Burk & Hare, men egentligen är det felaktigt att kalla dem för gravplundrare då de i själva verket var mer kreativa än så och även lurade och mördade sina offer för att sedan sälja dem till doktorerna som var villiga att betala för dem. William Burke och William Hare utförde samanlagt 16 mord i West Port-området i Edinburgh under åren 1827–1828.

För att förhindra gravplundring fanns det olika lösningar, i alla fall om man kom från en rik familj. Man kunde t.ex välja att betala för jättelika stenplattor som lades över graven för att undvika att den skulle att bli uppgrävd, eller så skaffade man istället en burliknande variant av gravsten.

På New Carlton buried Ground byggde man ett torn varifrån en vakt kunde vakta gravarna om natten. Tornet sägs ha rymt en väktare med en familj på 10 peroner som alla skall ha bott i tornet på kyrkogården. Vakttornet byggdes i första hand för att avskräcka gravplundrarna.

.Läs också: Spooky season i Edinburgh- 13 platser att besöka inför halloween