Eftersom den mörkaste tiden på året börjar nalkas och vi allt mer börjar gömma oss inomhus, tänkte jag dela med mig av fem berättelser från Edinburghs historiska kyrkogårdar. Detta är ”tales from the graves”. Mysryslig läsning om spöken, legender och andra kusligheter som passar väl till pass kvällar då mörkret faller, regnet smattrar mot rutan och brasan sprakar välkomnande .
Slå dig ner i en fåtölj med en varm choklad och läs historierna om bl.a Greyfriers Bobby, Ebenezer Scrooge och ”Bloody Mackenzis”. Detta är 5 berättelser hämtade direkt från Edinburghs historiska kyrkogårdar.
Greyfriars Kirkgard:
Edinburghs mest kända och mytomspunna kyrkogård är Greyfriars Kirkgard. Med sina anor från 1500-talet sägs denna kyrkogård vara den mest hemsökta i hela världen. På Greyfriers Kirkgard blandas spökhistorier om den fruktade ”Bloody Mackenzie” med Harry Potter-fiktion och legenden om söta Greyfriars Bobby.
1. Greyfriers Bobby
Greyfriers Bobby är berättelsen om den söta Skye Terriern som blev känd i hela världen för att ha suttit och väntat vid sin husses gravsten i 14 år. Historien har varit känd i Skottland sedan 1800-talet och resulterat i både böcker, filmer samt en minnesstaty av Bobby i korsningen till Candlemaker Row, strax intill kyrkogården. Tusentals människor kommer till Greyfriers Kirgard varje år för att visa sin vördnad för den lilla terriern. Det finns även ett monument och en gravsten till Bobbys ära inne på kyrkogården. Nedanför denna sten lägger besökare ofta pinnar som Bobby hade tyckt om att leka med.
Det finns olika versioner och berättelser om Greyfriers Bobby, men den mest kända av dem är den här:
Den lilla terriern Bobby tillhörde en man vid namn John Gray som arbetade som polisens nattvaktare i Edinburgh. Bobby var hans partner och ständiga följeslagare. De patrullerade ofta gatorna upp och ner tillsammans och var en välkänd syn i staden.
När John dog blev den lilla hunden allmänt känd för att varje dag sitta och vakta sin husses gravsten på Greyfriers Kirkgard. Han sägs ha suttit vid stenen varje dag både i regn och rusk. Bobby blev så småningom en lokalkändis bland stadsborna och sägs ha fått hjälp av snälla medborgare med ett skydd byggt vid gravstenen samt blivit bjuden på måltider. Han blev även räddad av en man vars titel var Lord Provost, när det 1867 kom en ny lag om att alla lösdrivande hundar utan liscens skulle avlivas. Denne man betalade för Bobbys liscens och Bobby fick en fin krage med inskription som bevis. Vill man se Bobbys krage samt hans matskål så finns dessa förmål att se inne på Museum of Edinburgh. Bobby vaktade och satt bredvid sin husses grav i 14 år ända tills han själv dog 1872. Han var en trogen tjänare livet ut.
Vid korsningen av Candlemaker Row strax intill Greyfriers Kirkgard finns en staty av Greyfriers Bobby skapad 1872 av skulptören William Brodie. Tar man en extra titt på Bobby ser man att hans nos ser ut att vara i en annan nyans. Så är inte fallet utan är istället ett resultat av förfall, skapat av alla tusentals turister som klappat hans nos för att man tror att det betyder tur. Man är väldigt oroliga för att Bobbys nos till slut ska kollapsa. Under alla guidade turistturer i staden ber guiderna turisterna snällt att låta bli att röra vid Bobby. Man vet helt enkelt inte hur länge till nosen kommer att vara kvar.
2. Poltergeist ”Bloody Mackenzie”
En man vars namn var George Mackenzie som var advokat under Charles den II:es styre sägs vara den poltergeiser som än idag härjar runt vid Greyfriers Kirkyard. Hans totala hänsynslöshet och grymhet gav honom smeknamnet ”Bloody Mackenzie”. Han sägs varit ansvarig för att ha fängslat och dödat över 1200 covenanters från Presbyterian Church of Scotland, som hade motstånd till Charles den II:e under slutet av 1600-talet. (* Covenanters var en variant av ett kristet trosförbund som trodde att Gud var deras chef och kungen deras jämlike).
Fängelset Covenanters Prison som låg inne på Greyfriers Kirkgard var under fruktansvärda förhållanden på extrem liten yta. Många av fångarna dog av hungernöd, köld och sjukdom medan de andra blev avrättade av George Mackenzie. Kropparna begravdes i en stor omärkt massgrav som sägs finnas någonstans under kyrkogårdens mark.
Trots att George Mackenzie dog på annan ort blev han ironiskt nog begravd på Greyfriers Kirkgard strax intill den plats där han hade avrättat och låtit så många själar lida. Han ligger begravd i ett stort mausoleum på kyrkogården som är placerad bara några meter från Covenanters Prison.
Både ”Bloody Mackenzie” och hans offer sägs hemsöka platsen och många som besökt kyrkogården vittnar om paranormal aktivitet. Men det som är lite extra skärrande är att många även upplevt fysiskt våld på platsen. Det finns många som påstår sig blivit oförklarat attackerade på kyrkogården. Där de vittnat om att de fysiskt fallit till marken och vissa till och med blivit medvetslösa, men att ingen förövare varit i närheten. När de kommit hem har de upptäckt märkliga blåmärken och rivmärken på sin kropp. Den värsta sorten av poltergeister sägs ha förmågan att kunna skada människor fysiskt, så kanske ska man inte bara avfärda händelserna som en vanlig spökhistoria. Är det någon som inte kan få frid i graven så är det förmodligen ”Bloody Mackenzie”.
3. Harry Potter-fiktion
Harry Potters trollkarlsvärld och Skottlands huvudstad Edinburgh är förevigt sammanlänkade med varandra. En magisk förbindelse som inte ens ”han som inte får nämnas vid namn” kan upphäva. Det var nämligen här i Edinburgh som J.K Rowling skrev Harry-Potterböckerna. Många miljöer i staden sägs ha inspirerat författaren och en av dessa platser är definitivt Greyfriers Kirkgard. Det sägs att J.K Rowling ofta promenerade på kyrkogården på väg och hem från The Elephant House, där hon brukade sitta och skriva under dagarna.
Kan det vara så att hon fick lite inspiration ifrån gravstenarna?
Det finns nämligen en mycket specifik gravsten här dit Harry Potter-fans från hela världen vallfärdar dagligen. På denna sten står det ”To the memory of Thomas Riddle”. Det påstås att det var här J.K Rowling tog namnet till sin karaktär Tom Riddle ”Lord Voldemort”. Vem Thomas Riddle som dog 1806 än må ha varit på sin tid, så får man anta att han aldrig kunnat ana vilken anstormning hans grav skulle leda till och att Harry Potter-fans från hela världen kommer hit för att visa sin respekt. Samma gäller William McGonagall’s gravsten som kanske gett namnet till Gryffindors professor med samma efternamn.
J.K Rowling är i så fall inte den enda författaren vars inspiration till karaktärers namn kommer från en gravsten. Charles Dickens sägs nämligen även han fått inspirationen till en mycket speciell karaktär från en gravsten under ett besök i Edinburgh.
Canongate Kirk:
På Canongates kyrkogård ligger flera historiskt betydelsefulla peroner begravda. Några av dessa är bl.a poeten Robert Fergusson, Agnes Maclehose som var poeten Robert Burns vän och inspiration till hans verk “Ae fond kiss” samt Mary Balfour som var en pionjär för kvinnliga författare vars noveller jämfördes med självaste Jane Austen. Kyrkan har en rik historia som tar sin början i slutet av 1600-talet. Men det är framför allt en händelse som skedde under en promenad runt kyrkogården som gör mig extra intresserad.
4. Charles Dickens inspiration till Ebenezer Scrooge i en julsaga
Året var 1840 när författaren Charles Dickens var på besök i Edinburgh och tog en promenad runt kyrkogårdens gravstenar. Av en slump hamnade han framför en gravsten vars namn skulle etsas fast i hans minne för alltid. Gravstenen som hade väckt hans intresse tillhörde nämligen en man vars namn varit Ebenezer Lennox Scroggie. Bredvid mannens namn läste han inspriptionen ”a mean man”. Han grubblade febrilt över vad en man hade gjort för hemskheter i sitt liv för att få dessa rader ingraverade i sin gravsten av sin familj. Någonstans här väcktes idén till den berömda karaktären Ebenezer Scroggie, den elake affärmannen i Charles Dickens ”En julsaga”. Som handlar om den elaka affärsmannen Ebenezer Scroggie som är snål, bara tänker på sig själv och som under julhelgen får besök av tre andar.
Men historien har även en twist. Det var nämligen så att Charles Dickens i själva verket hade läst fel på gravstenen. Egentligen hade det stått – här vilar Ebenezer Lennox Scroggie, ”a meal man”. När mannen levde hade det varit så man lättasts beskrev hans yrke som bestått av många saker men bl.a varit att leverera mjöl. Tyvärr finns inte gravstenen längre kvar.
Old & New Carlton buriel ground:
Berättelsen ”The Body Snatcher” av Robert Louis Stevenson handlar om gravrån, mord och moral som ska var baserad på de verkliga händelser som skedde i Edinburgh på 1800-talet. Berättelsen handlar om en läkarstudent och hans respekterade och högt ansedde lärare i anatomi som på olaga sätt skaffar kroppar till sina föreläsningar. Handlingar som leder till att karaktärerna blir hemsökta. Historien sägs syfta på Dr Robert Knox som köpte kroppar av den ökända mördarduon Burke & Hare, alla verkliga karaktärerna från Edinburghs mörka historia.
Old Calton Burial Ground är känd för att vara viloplatsen för bl.a filosofen David Hume och författaren Robert Louis Stevensons familj, och på New Carlton buriel ground hittar man det kända vakttornet som byggdes på 1800-talet för att förhindra ”body snatchers”.
5. Edinburghs historia om ”body snatchers”
Kan ni föreställa er en tid då ingen grav var en säker plats för vila. En tid då nyligen döda kroppar gäves upp ur jorden med spade mitt i natten för att sedan säljas vidare till läkare och dess elever som behövde kropparna till forskning och praktik. Färska kroppar att öva sig på var en bristvara i ett allt växande centrum för studier av antonomi som Edinburgh på den tiden blivit. Det fanns lagar och regler förstås och man fick bara använda sig av kroppar från t.ex brottslingar eller dem som tagit självmord. Dock var bristen så stor att läkarna hittade andra lösningar och därmed förhandlade med dödgrävare.
Den mest kända historien om gravplundrare i Edinburgh är den om Burk & Hare, men egentligen är det felaktigt att kalla dem för gravplundrare då de i själva verket var mer kreativa än så och även lurade och mördade sina offer för att sedan sälja dem till doktorerna som var villiga att betala för dem. William Burke och William Hare utförde samanlagt 16 mord i West Port-området i Edinburgh under åren 1827–1828.
För att förhindra gravplundring fanns det olika lösningar, i alla fall om man kom från en rik familj. Man kunde t.ex välja att betala för jättelika stenplattor som lades över graven för att undvika att den skulle att bli uppgrävd, eller så skaffade man istället en burliknande variant av gravsten.
På New Carlton buried Ground byggde man ett torn varifrån en vakt kunde vakta gravarna om natten. Tornet sägs ha rymt en väktare med en familj på 10 peroner som alla skall ha bott i tornet på kyrkogården. Vakttornet byggdes i första hand för att avskräcka gravplundrarna.
.Läs också: Spooky season i Edinburgh- 13 platser att besöka inför halloween
