Det var över tre år sedan nu som jag packade ryggsäcken och drog iväg till Bali på egen hand. Mitt blogginlägg ”Att resa som ensam tjej till Bali” har varit mitt absolut populäraste inlägg någonsin och varje dag är det fler som googlar fram sig till just detta inlägg och läser.
Jag tänkte därför skriva lite mer om mina tankar och känslor inför Bali och hur det är att resa som ensam tjej till ett främmande land.
Jag gjorde det inte helt lätt för mig själv då jag bokat en flygresa som mins sagt inte var den mest behagliga. Efter mellanlandning i både Amsterdam och i Kuala Lumpor med många timmars väntan landande jag slutligen på Bali bara för att hamna i en varm bil i flera timmar som skulle ta mig till Ubud. Jag var sannerligen i ett äkta ” Eat, pray, love” kapitel i mitt liv och hade nog valt Ubud just på grund av detta.
Väl framme så började allt kännas bättre efter en god natts sömn. Ubud är ett väldigt unikt samhälle som bjuder på makalös natur, kultur och visar upp Balis själ och hjärta på bästa sätt. Många som hamnar här är yogautövare, konstnärer, bohemer och backpackers. Ubud har också dragit till sig en ”hitta mig själv” turism som består mestadels av just tjejer som reser på egen hand. Detta beror mycket på filmen Eat, Pray, Love med Julia Roberts i huvudrollen som filmades bland annat här i Ubud. Jag själv tillhörde absolut den sistnämnda skaran.
Jag rese hit i hopp om att finna det där som jag kändes saknades. Jag hade ett hopp om att fylla igen det där hålet som kändes så tomt. Det var dock inget som jag lyckades med när jag var på Bali. Vad jag däremot fick istället var ett minne för livet, en nyttig erfarenhet som jag alltid kommer bära med mig. Att resa till Bali som ensam tjej kommer alltid vara en av de mest modigaste sakerna jag har gjort. Att klara sig helt själv och känna att man klarar det känns oerhört bra. Jag kommer aldrig någonsin ångra min resa.
Men hur var det egentligen? Det var väldigt annorlunda från mina tidigare resor. Att vakna själv, äta frukost själv, åka på utflykt själv, äta middag själv, för att tillslut gå och lägga sig själv. Ja efter ett tag så känner man sig väldigt ensam vare sig man vill eller inte. Speciellt om man i vanliga fall brukar dela sin glädje ihop med någon annan. Samtidigt tror jag att det är en erfarenhet som stärker och gör att man värdesätter både sitt egna och andras sällskap mer.
Det tog inte många dagar att hitta nya vänner på Bali. Vi var fyra stycken tjejer ifrån olika delar av värden (Sverige, Holland, USA och Indien) som fann varandra. Vi resa alla själva och hade olika själ till vår resa hit och att vi befann oss där just då .I normala fall skulle vi säker aldrig hittat varandra men just här och då var det meningen. Vi åkte på flera utflykter tillsammans och hade väldig roligt i varandras sällskap.
Det blev många tempelbesök bland annat till det förtrollande vattentemplet ”Ulun Danu” och det märkliga fladdermöss templet.
Jag blev förälskad i Balis vackra frodiga rike. Grön djungel, risfält och sagolika landskap. Jag blev trollbunden av aporna i Sacred Monkey Forest. Fascinerad och hänförd av Balinesernas märkliga traditioner.
Tiden på Bali gick märkligt fort .Så mycket intryck och känslor under så kort tid.
Jag kände mig väldigt säker under resan och kände aldrig mig hotad över att resa som ensam tjej. Men visst ska man och ska vara extra försiktig och vaksam när man reser ensam, särskilt när man är tjej. Det får man inte glömma bort.
Min resa som ensam tjej blev en lyckad färd för mig. När jag får frågan om jag rekommenderar andra att göra det samma så blir svaret så här. – Tänk igenom det väldigt noga innan för det kanske inte blir som du har tänkt dig.
Jag är väldigt glad att jag vågade att göra den här resan men om jag slipper så gör jag den helst inte igen. Att resa blir så mycket roligare att göra ihop med en vän eller sin partner. Har man ett stort behov som jag hade att göra detta äventyr ska man naturligtvis inte tveka. Man lever bara en gång och livet är för tok för kort för att grubbla över varför man aldrig tog steget. Det är naturligtvis bättre att resa själv än att inte resa alls.
Nu när jag har några fler år på nacken så är jag faktiskt sugen på att göra den här resan igen.
Spännande läsning! Jag reser ju mycket själv – men inte riktigt ”själv-själv” eftersom jag nästan alltid vet att jag kommer träffa folk på plats, antingen i en tour som jag förbokat eller att jag har ett mission med resan, såsom en festival eller liknande där jag vet på förhand att jag kommer träffa massa spännande människor. Jag gillar verkligen att resa själv, och ha sinnet öppet för vad tusan som helst som kan hända, inte planera så mycket, det är enklare när man bara har sig själv att tänka på. Dessutom blir man automatiskt mer social, och det gillar jag allra mest. Det är coolt och supermodigt att resa själv!