Jag önskar att jag fick stanna! Jag önskar att det här var min stad på riktigt och inte bara i mitt hjärta. Jag känner det i hela kroppen och i min själ att jag på nått sätt hör hemma här. Att det alltid kommer att vara så. Det är nog bara en tidsfråga tills jag inser att jag MÅSTE följa mitt hjärta. Undrar just hur lång tid det tar innan jag på riktigt inser att jag måste göra nått livsavgörande, att jag är den som håller i nyckeln till min egen framtid och lycka. Måste ta steget in i det okända och förlita mig helt och hållet på att det jag känner är det som är rätt och kommer att leda mig till det liv i asien som jag trånar efter och som det är meningen att jag ska leva. Om man tror på nått helhjärtat utan minsta tvekan och tvivel kommer alla pusselbitarna att falla på plats och det finns inga gränser för vad man kan uppnå. Allt finns där, alla möjligheter, alla chanser, det ända man faktiskt behöver göra är att våga ta en!
Jag flyttade till Thailand 6-7 år sedan för att plugga på universitetet och sedan blev jag kvar. Mina föräldrar bodde redan här så det var ett lätt val. Hur som helst om du verkligen vill bo utomlands så är det bara att ta steget. Tänk inte så mycket, det mesta löser sig när man väl är där. Det enda som är bra att ha fixat är visa, så att plugga en termin kan vara en bra början. Då lär du känna många andra i samma situation också. Du kan börja med att flytta ut under ett halvår och se hur det känns. Det enda man måste tänka på är att turista och bo i ett land är två helt olika saker. Man kommer in i en vardag vart man en bor. Om du behöver stöd eller svar på lite frågor kan du höra av dig. Lycka till!
Tycker verkligen du ska ta steget och bosätta dig där du vill vara – oavsett vart i världen det är! 🙂
Ok, härligt att du har hittat vart du vill bo, och att det är utomlands är väl lite speciellt, men är det inte svårt att lämna familj och vänner här i Sverige? har ni vänner i Thailand? 🙂