Vintern har kommit till Edinburgh. För alla ”cocktail geeks” och ”fantasynördar” därute så finns det en bar som sticker ut lite extra i vintermörkret. Det är cocktailbaren ”The Cocktail Geeks” som specialiserat sig på att servera drycker med inspiration från olika fantasifulla teman. Stig in i fantasyvärlden Ice & Fire, originalet till serien Game of Thrones.Bland drakar, pälsplädar och svärd serveras cocktails och ”wine flights” inpirerade från The Seven Kingdoms.
The Cocktail Geeks är en kreativ och lekfull cocktailbar i Edinburgh Arches som specialiserat sig på att gå ”all in” på olika teman. Var fjärde månad byter man både tema, inredning och meny. Varenda gång ett byte sker ska det kännas som att man kliver in i en helt ny värld. Något som de verkligen lyckas med. Några av tidigare teman har varit Stranger Things, Super Mario Bros och Lord of the Rings.
Just när jag var där hade man temat Is & eld med inspiration från den amerikanske författaren George R.R. Martins fantasyböcker, vilka var ursprunget till Game of Thrones. Allt från noga genomtänkt inredning, meny och musik tog mig med genom smak och sinne på en resa genom The Seven Kingdoms- Westeros och The Free Cities of Essos.
”Sagan om Is & Eld”
Trots att Cocktail Geeks i första hand är en cocktailbar blev det deras ”wine flights” jag blev allra mest ivrig på att prova. Det är ju inte varje dag man hittar vin från The Seven Kingdoms i vinlistan. Vinprovningen bestod av fyra provningsglas från Westeros och The free cities of Essos. Med glasen kommer även en karta märkt ”Blood & wine” där man kan spåra de olika vinernas härkomst.
Efter vinprovningen valde jag även ut en cocktail från menyn. Man kan ju helt enkelt inte besöka The Cocktail Geeks i Edinburgh utan att faktiskt ha provat deras cocktails. Jag valde ”Blood of old Valyria” en mycket smakfull cocktail baserad på Holyrood Height of Arrows gin. Cocktailen innehåller även spännnande ingredienser som fair goji berry, briogotte lychee, dragonfruit, guava och miralacle foamer. Blood of old Valyria serveras med ett vakande öga på toppen.
Edinburghs historiska kullerstensgator och pittoreska gränder på Royal Mile har en förmåga att transportera dess besökare flera hundra år bakåt i tiden. Därför är det inte så konstigt att jag själv känner mig en smula likt Claire, som just transporteras via stencirkeln till en annan tidsera.
Följ Claire och Jamies fotspår i Edinburgh. Förutom inspelningsplatserna till serien (mestadels från säsong 3) finns det även flertalet platser som blir nämnda i Diana Gabaldons böcker. Gör ett besök i Carfax Close och se trappan som leder upp till Alexander Malcolms print shop, platsen där Claire & Jamie återförenas igen efter att de varit ifrån varandra i tjugo år. Sippa på ett glas champagne och njut av en brilliant afternoon tea inne i den historiska byggnaden som användes som inspelningsplats till Governor’s Jamaican mansion eller varför inte ta en pint på World´s end, den historiska puben med anor från 1600-talet, som blir omtalad både i boken och i serien. Här är 8 helt fantastiska Outlander-platser att besöka i Edinburgh.
1. Bake House Close- Alexander Malcolm´sprint shop
Bake House Close som är belägen på Royal Mile fick i Outlander säsong 3 stå modell för Carfax Close, gränden där man hittar Alexander Malcom´s printshop. Det var här Jamie hade sitt tryckeri som han drev under alias Alexander Malcom. Gränden med sin kullertstensbelagda gata och byggnader av sten och mörkt trä ser ut att komma direkt från en annan tidsera. Det var här vi fick se den efterlängtade återföreningen av Claire & Jamie i säsong 3 (avsnitt 6 A. Malcolm), då Claire åter rest genom stencirkeln och återvänder till Skottland efter 20 år. Hon finner sin Jamie i tryckeriet där han arbetar i Carfax Close. Ingen Jamie må vara här längre, men platsen är utan tvekan en av de mest viktigaste inspelningsplatserna för oss Outlanderfans att besöka i Edinburgh.
2. Tweeddale Court
En av de andra mest kända inspelningsplatserna från säsong 3 är gränden vid Tweeddale Court. Föreställ er den tomma gatan som en myllrande marknadsplats under 1700-talet, fylld med allt från grönsaker, säckar med mjöl och stora whiskytunnor till människor med tidsenliga kläder. Det var här Claire återförenades med Fergus, den föräldralösa pojken som hon och Jamie tagit hand om som en son. Det är också här hon förskräckt upptäcker hans handprotes och får reda på de hemska saker som inträffat medan hon varit borta.
3. World´s End Pub
Ett stenkast från Tweedale Court ligger World´s End Pub. Detta är en historiskt viktig pub med anor från 1500-talet som både blivit nämnd i böckerna samt i serien. Byggnaden som puben ligger i är kulturmärkt eftersom ytterväggen utgör en del av Edinburghs gamla ”Flodden Wall” som brukade skydda Edinburghs gamla stadsdel. Portarna till staden låg precis utanför puben. Enligt de som bodde i Edinburgh var världen utanför portarna inte längre deras, så därav kallades puben i folkmun ”The World’s End”.
4. Canongate Kirk
Canongate Kirk och dess kyrkogård med anor från slutet av 1600-talet fanns med i Dragonfly in Amber (del nummer två av Outlanderböckerna av Diana Gabaldon). Det var på Canongates kyrkogård Claire och Jamie möter Column MacKenzie för sista gången. De träffades där för att prata ostört bortom Holyrood Palace, där de för tillfället bodde.
5. Toolbooth Tavern
Tolbooth Tavern är en del av den ursprungliga Canongate Tolbooth som byggdes 1591. Byggnaden användes för att samla in vägtullar från resenärer men har också fungerat som fängelse. Detta fängelse ska ha varit ett av de mest fruktade i Skottland med många felaktigt dömda bakom gallren. Många av de fänslade var de modiga män och kvinnor som stred för sin frihet. Fångarna behandlades fruktansvärt illa och många av dem skickades iväg för straffarbete till plantagerna i Karibien. Innan deras avresa blev de märkta. Kvinnor fick sina ansikten stämplade med strykjärn, medan män fick ett öra avhugget. I Outlander (säsong 1) blir fängelset nämnt som ”The thieve’s hole”. Idag är platsen en trevlig taverna där man kan njuta av lokal skotsk mat och dryck. Testa gärna deras steak pie och skölj ner med en skummande pint.
6. Summer hall
I Outlander säsong 3 filmade man föreläsningsalen som är belägen inne i Summer Hall. Den fd. antonomiföreläsningssalen användes som Clairs klassrum i Boston där hon gick sin läkarutbildning. Summer hall är öppen för allmänheten och är förövrigt ett slags kreativt konstkomplex i staden där man hittar allt från museum, workshops och konstutställningar till musik-och teateruppträdande.
7. Signet Library
Visste ni att Governor’s Jamaican mansion (från Outlander säsong 3) filmades inne på Signet Library i Edinburgh? Signet Library som är hem till ”Society of Writers to her Majesty´s Signet” är beläget mitt på The Royal Mile ett stenkast från St Giles’ Cathedral. Det är i avsnittet ”The Bakra” Claire & Jamie deltar på en exklusiv bal på guvernörens herrgård på Jamaica. Medan byggnadens exteriör filmades på The Theology Faculty Building på The University of Stellenbosch i Sydafrika, filmades dess interiör inne på The Signet Library i Edinburgh. De eleganta pelarsalarna inne i byggnaden passade perfekt för att göra scenerna från balen rättvisa. Det enda som behövdes var lite extra palmer och färgglada balkläder för att efterlikna en exklusiv 1700-tals bal på Jamaica. Inne på Colonnades på Signet Library kan man själv insupa den fantastiska miljön med ett glas champagne i handen. Mitt bland alla bokhyllor i den eleganta pelarsalen serveras nämligen en exklusiv afternoon tea-upplevelse som är beryktad att vara stans allra bästa. Ett måste för alla Outlanderfans.
8. The Palace of Holyroodhouse
I Dragonfly in Amber (del nummer två av Outlanderböckerna) besöker Claire & Jamie The Palace of Holyroodhouse när de ska möta Bonnie Prince Charlie. Det är också här de sedan bor, samt där de infiltrerar det jakobitiska upprorets högsäte. En och annan elegant bal sker också innanför palatsets mytomspunna väggar. Holyrood Palace är en av de mest populära sevärdheterna i Edinburgh, där några av Skottlands mest betydelsefulla historiska personer levt. Titta in i Mary, Queen of Scots privata sovrum och studera den påkostade konsten med porträtt på Bonnie Prince Charlie.
Stig ombord på tåget, ta en plats i kupén och följ med på en nervkittlande resa med cocktails och mord på menyn. Restaurangen Somewhere by Nico i Edinburgh har tillfälligt förvandlats till The Midnight Express och det är nu upp till dig att lösa mordet och inta din rättfärdiga plats som självaste mästerdetektiven Hercule Poirot.
På bordet i tågkupén väntar ett ark som innehåller polisrapport samt en påse med de mest användbara detektivredskapen som förstoringsglas och ficklampa. Där finns även en dagsfärsk tidning med dagens datum, den 16 oktober 1930. Det omtalade mordet ombord, på stjärnkocken Gustave Laroche som arbetade på The Midnight Express täcker upp hela tidningens första blad och är definitivt den gåta som alla vill få svar på just nu. Därav har man kallat in förstärkning och det är där du som gäst kommer in i bilden. Kan du knäcka ledtrådarna som är gömda i cocktailglasen för att lösa fallet?
Somewhere by Nico
Somewhere by Nico är en kreativ cocktailupplevelse som finns i Edinburgh och i Glasgow. Deras koncept är att skapa en magisk portal till det extraordinära. Under besöket får man vara med om cocktailupplevelse utöver det vanliga med spännande teman som byts ut var 6:e vecka. Från början till slutet av besöket sugs gästen in i den sagolika miljön och får med hjälp av smak och sinne färdas till olika magiska världar. Några av Somewhere by Nicos tidigare teman har tidigare varit Land of Oz, Far far Away, Paris och Circus.
Murder on The Midnight Express går att uppleva mellan den 16 okt-24 nov. Därefter byts temat ut. Redan den 25 nov lanseras nästa tema som den här gången är- Down the rabbit hole med inspiration från Alice i Underlandet.
Murder on the midnight express -cocktail experience
Cocktailupplevelsen på Somewhere by Nico består av 6 kreativa cocktails med tillhörande snacks. Samtliga cocktails är inspirerade av mordgåtan och kan innehålla viktiga ledtrådar och bevis i fallet.
Midnight Express lovande stjärnkocken Gustave Laroche hade njutit av en drink strax före han skulle börja sitt skift. Tragiskt nog blev han skjuten i sitt eget kök innan han ens hann börja med förrätten. Men den skyldige var inte uppmärksam nog och råkade lämnade efter sig ett helt spår av ledtrådar. Dessa ledtrådar kommer leveraras gömda lite här och där i de olika drinkserveringarna. Glöm inte använda dina detektivredskap. I polisrapporten finns även all den information du behöver om de misstänkta ombord på tåget samt deras eventuella motiv.
Nu är frågan du ska ställa dig. Är det Gustaves egen fru, hans älskarinnas eller rent av hans avundsjuka kockkollega som begått detta fasanfulla brott. Eller kan det vara någon helt annan. Någon mer osynlig bakom kullisserna? Fram med förstoringsglas och ficklampa. Det är dags att plocka fram din inre Hercule Poirot.
1. The Crime Scene
Cocktail nummer ett innehåller maraschino, rinquinquin och cherry syrup som toppas med prosecco. Denna cocktail anländer även med en mystisk lapp med ett kyssmärke och texten- Meet me in room 36.
2. Room 36
I rum 36 händer mystiska saker. Drinken beståenda av midori, triple sec, citron och grön chartreuse serveras med en spruta som injiceras i drinken. Innehållet i sprutan skapar en kemisk reaktion som skapar en mystisk dimma av rök runt bordet. När dimman lättat kanske ledtrådar dyker upp. Missa inte den röda knappen på drinkfatet, som tro det eller ej är gjord av renaste choklad.
3. The Bar
I baren serveras starka drycker och cigarrer. Njut av en kraftfull short drink av porters modern classic gin, amaro montenegro och tosti di torino rosso. Serveras tillsammans med en cigarr gjord av filodeg och parmesan.
4. The Engine room
Cocktailen från tågets maskinrum serveras i en kupol som ryker våldsamt när servitören lyfter på locket. Denna cocktail med ingredienser som bourbon, crossbrew coffee liqueur och orange bitters kommer med både en god tryffel samt ett mystiskt foto med mordoffrets ansikte överkladdat med en röd tushpenna. Kanske finns det anledning att ta en nogrannare titt på detta besvismaterial och göra en djupare analys.
5. The Office
För den som behöver ytterligare hjäp med ledtrådarna kan man välja till en extra drink. (10 £) Den här cocktailen som serveras med ett vykort innehåller cucumber gin, dry vermouth och hendricks flora adora. Kanske är det just den här extra ledtråden som får dig att knäcka fallet.
6. The Lounge
Den sista drinken som kommer från tågets lounge är en kaffedrink som består av vodka, mjölk och kaffelikör samt amaretto. Men vad är det som serveras till? Kan det vara självaste kulan till mordvapnet?
Eftersom den mörkaste tiden på året börjar nalkas och vi allt mer börjar gömma oss inomhus, tänkte jag dela med mig av fem berättelser från Edinburghs historiska kyrkogårdar. Detta är ”tales from the graves”. Mysryslig läsning om spöken, legender och andra kusligheter som passar väl till pass kvällar då mörkret faller, regnet smattrar mot rutan och brasan sprakar välkomnande .
Slå dig ner i en fåtölj med en varm choklad och läs historierna om bl.a Greyfriers Bobby, Ebenezer Scrooge och ”Bloody Mackenzis”. Detta är 5 berättelser hämtade direkt från Edinburghs historiska kyrkogårdar.
Greyfriars Kirkgard:
Edinburghs mest kända och mytomspunna kyrkogård är Greyfriars Kirkgard. Med sina anor från 1500-talet sägs denna kyrkogård vara den mest hemsökta i hela världen. På Greyfriers Kirkgard blandas spökhistorier om den fruktade ”Bloody Mackenzie” med Harry Potter-fiktion och legenden om söta Greyfriars Bobby.
1.Greyfriers Bobby
Greyfriers Bobby är berättelsen om den söta Skye Terriern som blev känd i hela världen för att ha suttit och väntat vid sin husses gravsten i 14 år. Historien har varit känd i Skottland sedan 1800-talet och resulterat i både böcker, filmer samt en minnesstaty av Bobby i korsningen till Candlemaker Row, strax intill kyrkogården. Tusentals människor kommer till Greyfriers Kirgard varje år för att visa sin vördnad för den lilla terriern. Det finns även ett monument och en gravsten till Bobbys ära inne på kyrkogården. Nedanför denna sten lägger besökare ofta pinnar som Bobby hade tyckt om att leka med. Det finns olika versioner och berättelser om Greyfriers Bobby, men den mest kända av dem är den här:
Den lilla terriern Bobby tillhörde en man vid namn John Gray som arbetade som polisens nattvaktare i Edinburgh. Bobby var hans partner och ständiga följeslagare. De patrullerade ofta gatorna upp och ner tillsammans och var en välkänd syn i staden.
När John dog blev den lilla hunden allmänt känd för att varje dag sitta och vakta sin husses gravsten på Greyfriers Kirkgard. Han sägs ha suttit vid stenen varje dag både i regn och rusk. Bobby blev så småningom en lokalkändis bland stadsborna och sägs ha fått hjälp av snälla medborgare med ett skydd byggt vid gravstenen samt blivit bjuden på måltider. Han blev även räddad av en man vars titel var Lord Provost, när det 1867 kom en ny lag om att alla lösdrivande hundar utan liscens skulle avlivas. Denne man betalade för Bobbys liscens och Bobby fick en fin krage med inskription som bevis. Vill man se Bobbys krage samt hans matskål så finns dessa förmål att se inne på Museum of Edinburgh. Bobby vaktade och satt bredvid sin husses grav i 14 år ända tills han själv dog 1872. Han var en trogen tjänare livet ut.
Vid korsningen av Candlemaker Row strax intill Greyfriers Kirkgard finns en staty av Greyfriers Bobby skapad 1872 av skulptören William Brodie. Tar man en extra titt på Bobby ser man att hans nos ser ut att vara i en annan nyans. Så är inte fallet utan är istället ett resultat av förfall, skapat av alla tusentals turister som klappat hans nos för att man tror att det betyder tur. Man är väldigt oroliga för att Bobbys nos till slut ska kollapsa. Under alla guidade turistturer i staden ber guiderna turisterna snällt att låta bli att röra vid Bobby. Man vet helt enkelt inte hur länge till nosen kommer att vara kvar.
2. Poltergeist ”Bloody Mackenzie”
En man vars namn var George Mackenzie som var advokat under Charles den II:es styre sägs vara den poltergeiser som än idag härjar runt vid Greyfriers Kirkyard. Hans totala hänsynslöshet och grymhet gav honom smeknamnet ”Bloody Mackenzie”. Han sägs varit ansvarig för att ha fängslat och dödat över 1200 covenanters från Presbyterian Church of Scotland, som hade motstånd till Charles den II:e under slutet av 1600-talet. (* Covenanters var en variant av ett kristet trosförbund som trodde att Gud var deras chef och kungen deras jämlike).
Fängelset Covenanters Prison som låg inne på Greyfriers Kirkgard var under fruktansvärda förhållanden på extrem liten yta. Många av fångarna dog av hungernöd, köld och sjukdom medan de andra blev avrättade av George Mackenzie. Kropparna begravdes i en stor omärkt massgrav som sägs finnas någonstans under kyrkogårdens mark.
Trots att George Mackenzie dog på annan ort blev han ironiskt nog begravd på Greyfriers Kirkgard strax intill den plats där han hade avrättat och låtit så många själar lida. Han ligger begravd i ett stort mausoleum på kyrkogården som är placerad bara några meter från Covenanters Prison.
Både ”Bloody Mackenzie” och hans offer sägs hemsöka platsen och många som besökt kyrkogården vittnar om paranormal aktivitet. Men det som är lite extra skärrande är att många även upplevt fysiskt våld på platsen. Det finns många som påstår sig blivit oförklarat attackerade på kyrkogården. Där de vittnat om att de fysiskt fallit till marken och vissa till och med blivit medvetslösa, men att ingen förövare varit i närheten. När de kommit hem har de upptäckt märkliga blåmärken och rivmärken på sin kropp. Den värsta sorten av poltergeister sägs ha förmågan att kunna skada människor fysiskt, så kanske ska man inte bara avfärda händelserna som en vanlig spökhistoria. Är det någon som inte kan få frid i graven så är det förmodligen ”Bloody Mackenzie”.
3.Harry Potter-fiktion
Harry Potters trollkarlsvärld och Skottlands huvudstad Edinburgh är förevigt sammanlänkade med varandra. En magisk förbindelse som inte ens ”han som inte får nämnas vid namn” kan upphäva. Det var nämligen här i Edinburgh som J.K Rowling skrev Harry-Potterböckerna. Många miljöer i staden sägs ha inspirerat författaren och en av dessa platser är definitivt Greyfriers Kirkgard. Det sägs att J.K Rowling ofta promenerade på kyrkogården på väg och hem från The Elephant House, där hon brukade sitta och skriva under dagarna.
Kan det vara så att hon fick lite inspiration ifrån gravstenarna?
Det finns nämligen en mycket specifik gravsten här dit Harry Potter-fans från hela världen vallfärdar dagligen. På denna sten står det ”To the memory of Thomas Riddle”. Det påstås att det var här J.K Rowling tog namnet till sin karaktär Tom Riddle ”Lord Voldemort”. Vem Thomas Riddle som dog 1806 än må ha varit på sin tid, så får man anta att han aldrig kunnat ana vilken anstormning hans grav skulle leda till och att Harry Potter-fans från hela världen kommer hit för att visa sin respekt. Samma gäller William McGonagall’s gravsten som kanske gett namnet till Gryffindors professor med samma efternamn.
J.K Rowling är i så fall inte den enda författaren vars inspiration till karaktärers namn kommer från en gravsten. Charles Dickens sägs nämligen även han fått inspirationen till en mycket speciell karaktär från en gravsten under ett besök i Edinburgh.
Canongate Kirk:
På Canongates kyrkogård ligger flera historiskt betydelsefulla peroner begravda. Några av dessa är bl.a poeten Robert Fergusson, Agnes Maclehose som var poeten Robert Burns vän och inspiration till hans verk “Ae fond kiss” samt Mary Balfour som var en pionjär för kvinnliga författare vars noveller jämfördes med självaste Jane Austen. Kyrkan har en rik historia som tar sin början i slutet av 1600-talet. Men det är framför allt en händelse som skedde under en promenad runt kyrkogården som gör mig extra intresserad.
4.Charles Dickens inspiration till Ebenezer Scrooge i en julsaga
Året var 1840 när författaren Charles Dickens var på besök i Edinburgh och tog en promenad runt kyrkogårdens gravstenar. Av en slump hamnade han framför en gravsten vars namn skulle etsas fast i hans minne för alltid. Gravstenen som hade väckt hans intresse tillhörde nämligen en man vars namn varit Ebenezer Lennox Scroggie. Bredvid mannens namn läste han inspriptionen ”a mean man”. Han grubblade febrilt över vad en man hade gjort för hemskheter i sitt liv för att få dessa rader ingraverade i sin gravsten av sin familj. Någonstans här väcktes idén till den berömda karaktären Ebenezer Scroggie, den elake affärmannen i Charles Dickens ”En julsaga”. Som handlar om den elaka affärsmannen Ebenezer Scroggie som är snål, bara tänker på sig själv och som under julhelgen får besök av tre andar.
Men historien har även en twist. Det var nämligen så att Charles Dickens i själva verket hade läst fel på gravstenen. Egentligen hade det stått – här vilar Ebenezer Lennox Scroggie, ”a meal man”. När mannen levde hade det varit så man lättasts beskrev hans yrke som bestått av många saker men bl.a varit att leverera mjöl. Tyvärr finns inte gravstenen längre kvar.
Old & New Carlton buriel ground:
Berättelsen ”The Body Snatcher” av Robert Louis Stevenson handlar om gravrån, mord och moral som ska var baserad på de verkliga händelser som skedde i Edinburgh på 1800-talet. Berättelsen handlar om en läkarstudent och hans respekterade och högt ansedde lärare i anatomi som på olaga sätt skaffar kroppar till sina föreläsningar. Handlingar som leder till att karaktärerna blir hemsökta. Historien sägs syfta på Dr Robert Knox som köpte kroppar av den ökända mördarduon Burke & Hare, alla verkliga karaktärerna från Edinburghs mörka historia.
Old Calton Burial Ground är känd för att vara viloplatsen för bl.a filosofen David Hume och författaren Robert Louis Stevensons familj, och på New Carlton buriel ground hittar man det kända vakttornet som byggdes på 1800-talet för att förhindra ”body snatchers”.
5. Edinburghs historia om ”body snatchers”
Kan ni föreställa er en tid då ingen grav var en säker plats för vila. En tid då nyligen döda kroppar gäves upp ur jorden med spade mitt i natten för att sedan säljas vidare till läkare och dess elever som behövde kropparna till forskning och praktik. Färska kroppar att öva sig på var en bristvara i ett allt växande centrum för studier av antonomi som Edinburgh på den tiden blivit. Det fanns lagar och regler förstås och man fick bara använda sig av kroppar från t.ex brottslingar eller dem som tagit självmord. Dock var bristen så stor att läkarna hittade andra lösningar och därmed förhandlade med dödgrävare.
Den mest kända historien om gravplundrare i Edinburgh är den om Burk & Hare, men egentligen är det felaktigt att kalla dem för gravplundrare då de i själva verket var mer kreativa än så och även lurade och mördade sina offer för att sedan sälja dem till doktorerna som var villiga att betala för dem. William Burke och William Hare utförde samanlagt 16 mord i West Port-området i Edinburgh under åren 1827–1828.
För att förhindra gravplundring fanns det olika lösningar, i alla fall om man kom från en rik familj. Man kunde t.ex välja att betala för jättelika stenplattor som lades över graven för att undvika att den skulle att bli uppgrävd, eller så skaffade man istället en burliknande variant av gravsten.
På New Carlton buried Ground byggde man ett torn varifrån en vakt kunde vakta gravarna om natten. Tornet sägs ha rymt en väktare med en familj på 10 peroner som alla skall ha bott i tornet på kyrkogården. Vakttornet byggdes i första hand för att avskräcka gravplundrarna.
