En resa i Hemingways fotspår till 1920-talets Paris

Jag hoppade in i tidsmaskinen och gjorde en resa bakåt i tiden till 1920-talets Paris. På många sätt kände jag mig lite som Gil i Woody Allen-filmen ”Midnight in Paris” som vid sina nattliga promenader längs Paris gator blir upphämtad av en mystisk bil som transporterar honom till en sedan länge svunnen tid. Jag följer Hemingways fotspår hack i häl och besöker de platser där han brukade sitta och arbeta, där han brukade roa sig, träffa sina vänner samt dit han brukade gå för att unna sig ett ett fat ostron och ett glas gott eau de vin. En sak är säker. På det här sättet har jag aldrig tidigare upplevt Paris. 

A Moveable Feast – En fest för livet

Jag bestämde mig för att göra en resa till Paris i Hemingways fotspår efter att jag läst en av Hemingways böcker som handlar om hans tid i Paris. I boken ”A Moveable feast” beskriver Hemingway detaljerat i vilka områden han rörde sig och vart han brukade ta sina dagliga promenader med sin första fru Hadley. Man får följa med honom till den lilla bokhandeln som han förälskade sig i intill floden Seine och veta exakt vad han brukade beställa in från menyn från sina favoritcaféer. Efter att jag läst klart boken var det inte svårt att följa hans mönster då många av de faktiska platserna han besökte beundransvärt fortfarande finns kvar. I den här guiden tar jag er med till några av dessa fantastiska platser.

 Hemingways Paris

Jag börjar min promenad på samma plats där boken tar sin början vid den myllrande marknadsgatan Matche Mouffeltars. Jag fortsätter till torget Place de la contrescarpe och till adressen Rue du lemonie där Hemingway och hans fru Hadley bodde ovanför sågverket under deras första tid i Paris. Härifrån fortsätter jag promenaden till den lilla bokhandeln där Hemingway brukade låna böcker på krita och jag promenerar i parken där han brukade träffa Gertrude Stein som han brukade diskutera litteratur med. Jag kan inte heller motstå frestelsen att sätta mig ner och skriva på ett nytt blogginlägg på samma restaurang dit Hemingway en gång i tiden brukade gå för att skriva på något av hans verk. Jag vet ärligt talat inte vad han skulle tycka om att en person som jag många decennier senare gör en resa till hans ära. Men jag hoppas på något sätt att han inte blir förnärmad av det och åtminstone kan dra lite på läpparna åt det.

 

Matche Mouffetard

Matche Muffeltard kan vara Paris mest genuina och pittoreska marknadsgata. Det är också en av de platser i Paris där det känns som att tiden stått stilla. Jag vandrar längs med rue Mouffetard, förbi de lokala grönsakshandlarna, vin- och ostbutikerna samt kött- och fiskstånden. Det vattnas i munnen vid åsynen av de färska ostronen och alla andra godsaker som dukats fram som ett enda stort smörgåsbord. Ja den myllrande marknadsgatan Rue Mouffetard är sannerligen en fest för livet.

Jag kommer fram till Place de la Contrescarpe, torget som inte ligger så långt bort från Hemingways och Harleys tidiga bostad ovanför sågverket på Rue du Lemonie. Här slår jag mig ner på en uteservering och insuper atmosfären. Jag undrar om torget var sig likt på 20-talet eller om det har förändrats mycket sedan dess. Jag tror svaret på den frågan är både ja och nej. Många saker förändras med tidens gång men vissa saker förblir som de var. Det beror på hur man ser det. När jag sitter där och filosoferar kör plötsligt en bil i gammaldags modell fram och kör runt i rondellen. Jag blir nästan lite full i skratt. Kanske var det där en liten hälsning riktad till mig? Lika fort som bilen kommit är den borta igen och jag hinner aldrig med att fånga den på bild. Men att den var där är jag helt säker på.

Shakespeare and Company

Intill floden Seine går jag in i bokaffären Shakespeare & Company, bokaffären som Hemingway förälskade sig i och där han ibland fick låna böcker på krita. Tänk att den fortfarande finns kvar, det känns nästan för bra för att vara sant. Bokaffären startades av Amerikanskan Sylvia Beach 1919. Det visar sig vara lite för bra för att vara sant trots allt då originalbokhandeln stängdes igen 1940. Den nya bokhandeln med samma namn öppnades i början av 50-talet. Det är ändå en spännande plats att besöka, särskilt för den som älskar böcker. Det är också en trevlig och varm plats precis som originalet beskrivs i boken. Böcker är staplade på längden och på tvären. Tyvärr får man inte lov att fotografera inne i butiken men det är mysigt att gå ett varv och bara titta.

 

Hemingways favoritcaféer och bistros

Hemingway nämner flertalet av hans favoritcaféer och bistros i boken. Man får följa med honom till platserna där han brukade sitta och arbeta och dit han gick för att träffa sin umgängeskrets som bestod av bl.a F Scott, Zelda Fitzgerald, Gertrude Stein, Pablo Picasso, Ezra Pound, James Joyce samt Sylvia Beach med flera…

Café de Flore

Café de Flore är bl.a känt för att ha varit ett av Hemingways favoritcaféer. Hit brukade han gå för att skriva och sitta och arbeta i timmar. Han brukade inte vilja bli störd i sitt arbete men stötte då och då på andra litterära personer som höll honom sällskap. Jag slår mig ner på den mycket populära uteserveringen och beställer in en kopp cappochino samtidigt som jag börjar skriva. Jo, för det var faktiskt här på Café Flore i St.Germain jag började skriva inledningen på den här texten ni läser nu.

 

Les Deux Magots

Jag går även förbi närliggande Les Deux Magots som var en mötesplats för den litterära eliten i dåtidens Paris. Jag väljer dock att beställa in Hemingways klassiska beställning (ett fat ostron och ett kylt glas vitt) på ett annat ställe i St. Germain. Det finns gott om denna fantastiska varan i dessa kvarter.

Brasseri Lipp

Senare på kvällen hade jag och min man bokat bord på Brasseri Lipp som Hemingway också nämner i boken. Dock åt han betydligt enklare och billigare än de klassiska rätterna som vi beställde in (råbiff och steak frites). I boken beskriver han ofta den första tiden i Paris som fattig och att han många gånger gick runt hungrig i staden. De gånger han fick in lite extra slantar i förskott gick han ibland till Brasseri Lipp och åt potatissallad som han sköljde ner med flera öl. Bredvid oss i restaurangen sitter en ensam herre som bläddrar i en dagstidning, klädd i basker, brun kavaj och beige hängslebyxor. Han får in en stor öl och en tallrik med sill. Jag studerar honom i smyg där han äter i tysthet medan han då och då vänder blad i tidningen. Jag antar att vissa saker på speciella platser för alltid förblir som de en gång varit. Den äldre herren känns som ett tidsminne och kanske är han på sätt och vis just det.

 

Harrys New York Bar

Sista stoppet i Hemingways fotspår för kvällen gjorde vi på legendariska Harry’s New York Bar som grundades 1911. Så fort man stiger innanför dörren kan man känna att det här stället har en gammal själ som sitter kvar i väggarna. Kanske är det för att även den här baren en gång i tiden var ett populärt tillhåll för Paris litterära elit. Det finns flera riktiga klassiska cocktails att beställa från drinkmenyn och drinkarna blandas omsorgsfullt av en äldre herre med vitt förkläde.

 

Jardin du Luxembourg

Nästa dag tar vi en promenad bort till Jardin du Luxemburg. Parken som Hemingway regelbundet strosade omkring i och där han ibland mötte Gertrude Stein som han brukade diskutera litteratur med. Solen sken när vi var här och många Parisbor hade samlats i parken för att göra sin morgongymnastik. Vi slog oss ner på en bänk och njöt av höstsolens sista strålar. Paris kan verkligen vara härligt på hösten. Jardin du Luxemburg är 25 hektar stor och är en av Paris mest populära parker.

 

Hemingway bar

Innan vi lämnade Paris för den här gången kändes det som ett perfekt avslut att bege sig till eleganta Hemingway bar som ligger inuti Ritz hotel. Hemingway bar är litet och gemytligt med bruna skinnfåtöljer och fotografier på väggarna. Tavlorna och fotografierna föreställer Hemingway och tiden som flytt. Det svider förstås i plånboken då vi betalar för våra drinkar som kostar 30 euro styck men att vistas i den exklusiva miljön får oss ändå på rätt gott humör. Ritz i Paris anses ju ändå vara rankat som ett av de lyxigaste hotellen i hela världen, så vi känner oss lyckliga över att vi lyckats knipa ett bord. Drinken smakar ljuvligt syrlig med en hint av champagne och vita rosor, perfekt balanserad. Vi drack våra drinkar av förståeliga själ ganska långsamt så att vi kunde sitta kvar länge. Vi ville inte att kvällen skulle ta slut och ännu mindre ville vi lämna Paris.

Att göra den här resan i Hemingways fotspår fick mig att uppleva Paris på ett helt nytt sätt. Kanske ser jag nu på Paris med helt nya ögon fast på ett gammaldags vis. Låter det rimligt? Jag hade gärna om så bara för en kväll hoppat in i en riktig tidsmaskin. Tänk att få uppleva en kväll tillsammans med ikoner och författare som Hemingway och F Scott (författaren till ”Den store Gatsby) samt Zelda Fitzgerald och Gertrude Stein. Det är sådant där som jag i hemlighet kan få för mig att drömma om ibland.

”Snabbfakta om Hemingway”

Ernest Miller Hemingway föddes i Oak Park, Illinois 1899. Han var en amerikansk journalist och författare som fick Nobelpriset i litteratur 1954. Några av hans mest kända verk är romanerna ”Den gamle och havet”,  ”Och solen har sin gång”, ”Farväl till vapen” samt ” Klockan klämtar för dig”. Hemingway bodde mestadels i Paris mellan 1921-1928. Han bodde därefter bl.a på  Key West och i Kubas huvudstad Havanna. Han dog tragiskt (självmord) 1961 i sitt hem i Ketchum i Idaho.

Följ gärna Fantasy Dining även på Instagram

Bukarest topp-10 bäst bevarade hemligheter

Varje stad ruvar på sina egna små hemligheter. Platser som man kanske vid första anblick inte lägger märke till och endast den som vet vart den ska leta finner vägen till. Bukarest är inget undantag. Hela staden är nämligen full av överraskningar. Följ med mig på jakt efter gömda paraplygränder, vackra bokaffärer och kreativa bakgårdar. Detta är 10 av Bukarest mest intressanta hemligheter som man absolut inte får missa under ett besök i staden.

 

1. Paraplygränden- Nadajul Victoria

Den paraplyklädda gränden Nadajul Victoria är en underbar genomfartspassage mellan Strada Acadamiei och Cales Victoriei. Under senare tid har passagen fått enormt mycket uppmärksamhet på sociala medier och har därför blivit den ultimata platsen för att knäppa en instagrambild. När man är klar kan man slå sig ner under den paraplytäckta himlen för något kallt att dricka eller varför inte äta lunch på pizza Colosseum som är belägen mitt i gränden.

2. Pasajul Englez

Den något mindre kända passagen strax intill Nadajul Victoria ser vid första anblick lite trist ut och sliten ut. Detta betyder dock inte att den inte har en minst sagt intressant historia. På slutet av 1800-talet då gränden byggdes fanns det ett hotell här vid namn Engelska hotellet varav gränden fått sitt namn. Hotellet fungerade några år men förvandlades därefter till en lyxbordell. När man går igenom passagen och för blicken uppåt kan man se balkongerna där kvinnorna brukade visa upp sig för sina kunder. Förutom historia finns inte mycket mer att se i gränden förutom en liten hattaffär som tydligen funnits där i en evighet.

3.  Stavropoleos Monastery Church

Även om den ortodoxa lilla kyrkan ligger inklämd mellan byggnaderna i Gamla stan är den inget man direkt missar när man går förbi. Kyrkan är oerhört iögonfallande. Det bästa av allt är att den gömmer en bedårande liten trädgård på baksidan.

4. Cărturești Carusel

Bokhandeln Cărturești Carusel som är belägen mitt på en pulserande bargata i Lipscani liknar inte någon annan bokhandel jag varit i tidigare. Det är högt i taket och ljuset skiner in fint genom det stora glastaket. Det känns nästan som att stiga in i ett vitt palats. Bokhandeln är fylld av böcker i flera våningsplan och på högsta våningen ligger en liten mysig bistro, där man kan ta ett glas vin och läsa en bok.

 

5. Macca Villarossa

Inomhuspassagen Macca Villarossa kan vara Bukarest svar på Leading Hall Market i London som också känns igen som diagonalgränden i Harry Potter-filmerna. Till Macca Villarossa kommer man för att sitta på någon av de många uteserveringarna under tak. Det är mycket vanligt med vattenpipa här då flera av restaurangerna och barerna är av orientalisk härkomst.

6. Hanul cu Tei

I hjärtat av Lipscani (gamla stan) finns en annan spännande gränd. I denna gömmer sig ett av de fåtal värdshus som bevarats i sitt ursprungliga skick. Idag är gatan vid värdshuset fullt av små hantverksbutiker, konstgallerier och barer. När jag var här förberedde man även för en stor Halloweenfest och hade pyntat gränden med pumpor och spindelnät.

 

7.  Cărturești Verona

För den som gillar vackra bokhandlar är Bukarest verkligen himmelriket. Det finns nämligen fler än en underbar bokhandel i staden. Cărturești Verona har dessutom en härlig innergård som är dold från utsidan. För mig som älskar hemliga trädgårdar blir det inte bättre än så här.

 

8. Hanul Hui Manuc

Hanul Hui Manuc eller Manuc´s Inn som huset också kallas är Bukarest äldsta värdshusanläggning med anor från början av 1800-talet. I dagens läge kan man komma till restaurangen och avnjuta en måltid i den vackra annorlunda miljön. Även om Manuc´s Inn blivit renoverat flertalet gånger känns ett besök ändå som en resa tillbaka i tiden.

9. Acurela

Acurela ligger en promenad längre bort än det övriga på listan men jag kan garantera att det är värt att ta sig dit. Den här kreativa bistron är nämligen en riktig oas i Bukarest. Redan på utsidan möts man av en retrobuss som står parkerad följd av en allé av upphängda paraplyer. Låna papper och pensel och måla i akvarell, ät en maffig burgare och testa husets microöl. Det är fint att bara sitta i den mysiga trädgården med en bok och lyssna till tonerna av italiensk smörsång. Jag lovar att du inte kommer vilja gå härifrån. Det ville inte jag.

10. Lipscani (gamla stan)

Det finns mer att upptäcka i Lipscani än klibbiga barer och nattklubbar. Om inte annat de gamla husen med vackra fasader. Själv tyckte jag om att ta en typisk parisisk frukost i området på morgonen. Lite kul eftersom Bukarest faktiskt brukar kallas för ”lilla Paris”. Jag tyckte också om att promenera i området då kvällens festprissar för länge sedan lämnat barerna. Tyvärr missade jag drinken på takbaren Pura Vida som ska ha bästa utsikten över Lipscani men något ska man väl alltid spara till nästkommande besök. Så att man har en bra anledning att återvända.

Har jag missat något? Har ni hittat till någon annan av Bukarest hemligheter? Kommentera gärna.

En legendarisk Halloweenresa till Transsylvanien

Jag spenderade Halloween-natten på Hunyad´s Castle i Transsylvanien. Ett medeltida slott som anses vara ett av de mest hemsökta i hela Europa. Hunyad´s Castle är onekligen en perfekt plats att fira Halloween på och för Greve Dracula att ställa till med en stor hejdundrande fest. Men inbjudan till Hunyad´s Castle kommer också med en varning. Akta dig för att gå vilse ensam i slottet, försök inte öppna låsta dörrar och stör för guds skull inte slottets andar och väsen. Viktigast av allt, ingen har tillåtelse att lämna slottet före Dracula valt ut sin brud och firat sitt bröllop. 

Jag vågade varken göra greve Dracula eller andarna på Hunyad’s Castle upprörda så jag tackade omedelbart ja till inbjudan. Innan jag visste ordet av satt jag sedan på ett plan på väg till Bukarest där jag senare steg på en buss som skulle ta med mig och de andra gästerna på en tre-dagars oförglömlig resa genom Transsylvanien i Rumänien. Resan avslutades några dagar senare på Hunyad’s Castle med en stor Halloweenfest utan dess like. Det blev min mest minnesvärda Halloweennatt någonsin, det är det minsta man kan säga. Men nu backar vi bandet och tar det från början.

Visit Transilvania Travel – Halloween tour 2018

Den tre-dagars långa rundresan med Visit Transilvania Travel började i Bukarest där jag och ett trettiotal andra gäster blev upphämtade av en buss märkt ”Halloween tour 2018”. Ombord på bussen var vi ett blandat gäng från olika länder och i olika åldrar. Alla med en sak gemensamt. Vi hade alla rest hit för att få uppleva Transsylvaniens mystik och leta rätt på greve Dracula.

Dag 1 – Dracula Trail, Poienari Castle & Carpathians Mountains

 

Resans första stopp var vid ruinen Poienari Castle där vi följde Vlad the Impalers (Draculas) fotspår ända upp till toppen av Mount Cetatea. För att komma dit måste man följa de mer än 1480 trappsteg upp för berget. En svettig och ansträngande promenad som tar ungefär en timma om man har tur. Många gånger under vägen fick jag känslan av att vilja ge upp men något fick mig hela tiden att fortsätta och sätta en fot framför den andra. Väl uppe vid ruinen får man sin belöning i form av ryslig mystik ihop med en enastående vacker utsikt. Det första man möts av när man närmar sig ruinen är nämligen två av Vlad the Impalers offer upphängda på pålar framför slottet. Det sägs att detta är Draculas riktiga slott och att det var hit han släpade upp sina offer. Märkligt att en vacker plats som den här kan vara förknippat med en sådan blodig historia. För oavsett om legenden och historien om greve Dracula bygger på fiction eller sanning känns det som att spåren efter honom är mycket påtagliga här. Kanske är det kombinationen av detta som gör att man verkligen känner av blodtörsten här uppe på toppen av berget.

Medan jag tar mig ner för alla trapporna igen kan jag inte låta bli att fundera på hur i hela friden jag lyckades ta mig upp. Men som med allt här i livet fungerar det mesta med lite vilja och drivkraft.

Nedanför berget väntar en varm härlig lunch inne på restaurang La Ceate Cabana. I en miljö som hämtad från en Draculafilm med björnpälsar och vapen upphängda på väggarna blir vi serverade en trerätters lunch bestående av grönsakssoppa, fläskschnitzel, rödkålssallad samt goda rumänska pannkakor. Under lunchen går plötsligt strömmen och vi blir tvungna att äta resten av måltiden i mörker. Men vad gör det när servitörerna tänder upp mängder av små stearinljus som lyser upp stämningsfullt i salen.

Mätta och belåtna åker vi vidare mot nya äventyr. Vi färdas på slingrande serpentinvägar genom Carpathians bergskedja och den förtrollande vackra Olt River Valley. Det kittlas i magen när busschauffören skickligt parerar bussen genom den märkliga terrängen. Överallt finns något vackert att förundras över. När vi stannar till för ett fotostopp vid en vacker bergssjö biter kylan mot min kind. Här uppe är det riktigt kallt, vilket man också förstår när man ser att det faktiskt finns snö här uppe i bergen. Vi fortsätter vidare och bussen svishar förbi små Transsylvanska byar- och samhällen. Vi möts av fåraherdar och bönder som fortfarande tar sig fram med häst och vagn. Ibland får jag känslan av att befinna mig i en annan tidsera. Sent på kvällen anländer vi till Sibiu, staden som vi under nästkommande dag fick chansen att utforska. Gruppen checkade in på Continental fortum hotel och efter en sen middag och en kall öl på torget är det därefter godnatt för min del.

Dag 2 – Sibiu, Hunedoara & Halloween Party i Hunyad’s Castle

Har du någonsin känt dig iakttagen? Det kommer du garanterat att göra om du besöker Sibiu, staden med sina stirrande ögon på hustaken. Sibiu är en absolut underbar liten sagostad i Transsylvanien som jag förälskade mig i ögonblickligen. Här tillbringade vi hela eftermiddagen innan det var dags att resa vidare till Hunedoara där den stora Halloweenfesten skulle hålla till. Vi hann med både en guidad tur runt stadskärnan, de mest kända sevärdheterna samt ett par timmars egentid. Mer om Sibiu kommer inom kort i ett eget reportage. För som sagt var blev jag verkligen förtjust i den här lilla staden.

 

Förfest – Halloween party

Senare på eftermiddagen kom vi fram till staden Hunedoara där vi checkade in på Rusca Hotel. Därefter var det bara att börja göra sig i ordning och förbereda sig inför den stora Halloweenfesten. Någon timma innan avfärd mot slottet samlades samtliga nere i hotellobbyn för att förfesta och visa upp sina snygga Halloweenkostymer. Jag måste säga att de allra flesta lyckades trolla fram enastående halloweenkostymer ur sina resväskor. Helt plötsligt blev mina annars så trevliga medresenärer utbytta mot ett gäng läskiga demoner, jävlar, häxor och vampyrer. Själv bytte jag skepnad till en svart fe och klädde mig i en lång dramatisk viktoriansk klänning.

Halloweenfest Hunyad´s Castle (Corvin Castle)

 

Den legendariska Halloweenfesten på Hunyad´s Castle eller Corvin Castle som det också heter började storslaget redan utanför slottets grindar. Där var vi först tvungna att lista ut lösenordet samt övertala slottets väktare att vi kom i fred innan vi blev insläppta på området. När grindarna öppnades följde vi trumslagen och fackeltåget upp mot slottet. Innan vi samlades på slottsgården var samtliga gäster tvungna att ta sig igenom den läskiga tortyrkammaren. Därefter bjöds vi på varmt vin och brytbröd som doppas i salt. Men innan vi kunde inta slottet måste förstås Dracula drivas ut, vilket vi lyckades med genom en eldcermoni med avslutande fyrverkerier. När fladdermusens lågor steg mot den mörka himlen öppnades äntligen gångbron över till Hunyad´s Castle och festen kunde börja på allvar.

Middagen och festen höll till inne i Draculas vackra slottssal som var inredd med sammetsröda dukar och stora dramatiska ljuskandilabrar på varje bord. Vi blev serverade ett utmärkt rött rumänskt vin samt en fantastisk buffé som var långt över förväntan. Jag gillade särskilt den lokala ost-och charkbrickan som var fylld av lyxiga godsaker från trakten.

Efter middagen blev det snart livligt i slottet. Det blev allt från dansuppvisningar och kostymtävlingar till exotiska magdansare som intog slottet. Sist men inte minst var det dags för Dracula att välja sin brud och ställa till med ett ordentligt bröllop på scen. Timmarna på slottet gick rysligt snabbt och jag tror att de flesta av gästerna hade makalöst kul. Det hade i alla fall jag som var en av de sista gästerna som lämnade slottet den natten. Jag höll mig till reglerna och lyssnade på de varningar jag fått. Därav klarade jag mig helskinnad från festen på slottet denna legendariska Halloweennatt i Transsylvanien.

Dag 3- Bran Castle

Under resans sista dag i Transsylvanien reste vi till Bran för att besöka det mytomspunna Bran Castle. Slottet som brukar förknippas med Bram Stokers karaktär greve Dracula p.g.a att det är det enda slottet i Transsylvanien som verkligen stämmer in på beskrivningen om Draculas slott. Precis som i Bram Strokets beskrivning ligger slottet beläget högt uppe på en klippa. Dracula som är en påhittad karaktär med inspiration från den fruktade blodtörstige Vlad Tepes bodde aldrig här, men det sägs att han suttit fängslad i Bran Castle under två månader.

Under dagstid när solens strålar skiner in genom slottets fönster ser Bran Castle inte det minsta skrämmande ut. Istället är det ett mycket vackert slott som för tillfället när vi befinner oss där är ordentligt halloweenpyntat med spindelnät och pumpor. Slottet har många hemligheter och en av dem som jag gillade mest var den hemliga ingången genom bokhyllan som man tydligen först hittade när man renoverade slottet. Och ja, hemliga ingångar finns det gott om i slottet. Mest nyfiken blev jag på den avspärrade stigen med stentrappor som leder rakt in i skogen. Jag undrar vart den leder och vad man finner vid stigens slut inne i skogsgläntan? Vissa saker bör man kanske lämna åt fantasin.

Efter en enastående tredagars rundresa i Transsylvanien var det dags att resa tillbaka mot Bukarest. I bagaget kunde jag därmed packa ur vitlöken och istället fylla resväskan med mina nya minnen av en oförglömlig resa, nya upplevelser och inte minst flera nya intressanta bekantskaper.

Resa hit

Intresserad av att göra en liknande resa? Jag reste dit med Visit Transilvania Travel som har flera olika typer av rundresor i Transsylvanien under valfri längd. Här är en länk till deras hemsida för ytterligare inspiration.

Jag vill tacka Visit Transilvania Travel för inbjudan till deras Halloween Tour 2018 ( Bästa Hallowen någonsin)