Glasmat i alla Tokyos skyltfönster

I Tokyo är det väldigt vanligt med skyltfönster fulla utav mat. Nästa varje restaurang visar upp hela sitt sortiment i skyltfönstret. Maten och drycken som visas i fönstret är naturligtvis inte riktig utan istället en glas imitation utav maträtten. Snyggt och fräscht och ibland väldigt användbart när restaurangen saknar engelskmeny.

Allt är gjort i glas på samtliga fotografier!

Maidhysteri i Akihabara

Överallt i Akihahabara så stöter man på olika sorters maidrelaterade saker som maidcafén och maidbutiker som säljer allt ifrån kakor till leksaksfigurer för vuxna. Det går helt enkelt inte att missa maidcaférnas dragningskraft och popularitet här i Akihabara. Förr eller senare sitter man på ett vare sig man vill eller inte .Så vad är ett maidcafe´? Ett maidcafe är ett sockersött litet café där servitriserna går klädda i colplaykostymer. Förutom att bara var söta så rör dom om i ditt kaffe, lägger en förtrollning över din mat och får dig att känna dig som hemma. Det är både barnsligt och supersött. Japanerna älskar det här och att besöka ett maidcafé i Tokyo är lika vanligt för japanerna som att det är besöka Starbucks för en amerikan.

Legendariska kvällar på Albatross

I Golden Gai som numera är mitt favorit område i Tokyo ligger den mystiska och smått hysteriskt glammiga minibaren Albatross. Det här är stället man kommer till tomhänt och när man lämnar fått massor utav nya vänner och minnen för livet. Ibland känns det som att det bara är här i Tokyo som det kan bli just så.

En av våra nyfunna vänner är en japansk magiker som tydligen inte är direkt okänd på Tokyos gator (även om han är det för oss) vi träffar honom och hans flickvän en helt vanlig torsdag kväll. Han visar oss några imponerande trolleritrick och jag tror det roar honom lite att vi inte vet vem han är. Vi börjar prata och ett meningsfullt utbyte av engelska och japanska ord gör hela minibaren engagerade till att försöka förstå och hjälpa till att översätta.

Syndigt goda shochu drinkar serveras av Masatoshi Shibata på Albatross

Vi träffar Michael Bourbon på detta vis. Han är en konstnärssjäl i från Kansas som lever och andas japansk konst och livsstil på heltid. Han pluggar japansk konst och det japanska språket här i Tokyo. Han pratar nästa helt och hållet flytande japanska och hjälper till att fylla i våra meningar till våra nya japanska vänner lite då och då. Det slutar med att vi sitter och pratar hela natten.

En annan utav våra nyfunna vänner är Masatoshi som arbetar som bartender och manager (som han stolt uttrycker det) på Albatross. Gladare och trevligare kille får man leta efter och trots att han knappt kan ett ord engelska så lyckas vi på nått sätt att kommunicera och förstå varandra inte bara en kväll utan flera. Jag tror faktiskt att det bara är här i Tokyo sånt kan hända och kännas helt naturligt.

Visst plånboken är aningen lättare när vi lämnat Albatross och sitter i taxin hem men med tanke på vad vi fått vara med om den här legendariska Tokyo natt är jag mer en villig att betala priset.

Om ni någon gång har vägarna förbi Tokyo missa inte upplevelsen och de syndigt goda shochu drinkarna på Albatross i Golden Gai.

Vägarna leder mig till Bali

Nu är nästa resa bestämd.

I början av juni månad reser jag till Indonesien till ett litet konstnärssamhälle uppe i bergen på det riktiga äkta Bali som heter Ubud. Jag reser dit av flera anledningar men framförallt för att hitta mig själv få inspiration och få perspektiv på saker och ting. (Låter kanske lite bekant ifrån filmen Eat ,pray, love med Julia Roberts) Jag måste också bestämma mig för vad jag verkligen vill i livet. Den här resan var inget jag planerat i förväg utan en oväntad sväng eller kurva på min väg som urartade sig på detta vis. Samtidigt känns det som att ödet för mig till Bali av flera anledningar. Har jag inte drömt om det här hela tiden viskar en liten röst inom mig? Även om jag inte hade tänkt mig det på det här sättet?  Resa bort ett tag och kanske fundera riktigt över det avgörande valet om det största beslutet jag någonsin kommer att behöva ta i mitt liv. Förr eller senare kommer jag  ju ändå hamna där. Stanna kvar i Sverige eller följa mitt hjärta och göra det jag faktiskt tror att jag önskar mig mest i livet. Det finns ett ordspråk som lyder – var försiktig med vad du drömmer om för det kan bli verklighet och jag inser att det faktiskt kan vara så. Det är du som bestämmer. Ingen annan. Jag fumlar omkring utan att kunna bestämma mig. Vet jag verkligen vad jag vill?  Vet att det är jag som skriver sidorna i min egen bok och att det här kapitlet må vara oväntat men kanske oundvikligt Jag älskar mitt hem och mitt liv. Men en del av mig har funnit den riktigt stora kärleken i resandet och i ett halv liv har jag önskat mig bort. I halva mitt liv har jag velat och drömt om att resa iväg och bo någon annanstans. I halva mitt liv har jag tvingat mig själv att stanna kvar. Varför? Är det för att jag nånstans vill stanna kvar. För att jag någonstans älskar det jag har. Eller..är det för att jag formats och anpassat mig efter andra och följt normen av vad man kan och inte kan göra. Är jag en produkt utav osäkerhet i en värld där människor blivit lärda att man inte får eller kan vara så naiv att följa sitt hjärta och sina drömmar. I en perfekt värld vet jag precis vad jag skulle ha gjort. Jag och David skulle resa iväg ett år och bo i Asien, sen skulle vi komma hem och allt här hemma skulle stå kvar som om ingenting hade hänt  som om vi aldrig varit borta, sen skulle detta upprepas igen och igen. Då hade jag varit riktigt lycklig och aldrig känt känslan av att någonting i livet saknas. Men nu är välden dock långt ifrån perfekt och man kan inte hur man än försöker få allt man vill ha. Ibland måste man välja och när man gör det måste det vara rätt. Men det ända som verkligen är värre en att välja fel är att inte välja alls!! Om man aldrig gör det avgörande valet så blir man aldrig fri och aldrig tillfreds med sina känslor och kommer för all framtid leva i en mellan värld där ingenting någonsin kommer att kännas verkligt och på riktigt.

Det är därför jag reser ensam till Bali.

Mentalsjukhus nästa..

Trodde ni att jag var på semester i Tokyo?eller är det mer troligt att det var här på mentalsjukhuset Alcatrazer jag befann mig. Man kan ju aldrig veta säkert.Som ni ser verkar ju personalen känna mig ganska bra. Vad man helt klart kan veta säkert är att jag i alla fall har varit här under min resa. Hur skulle jag kunna missa ett besök på världens mest bisarra temarestaurang?


 

Shabu-shabu i Shinjuku

Bästa shabu-shabu restaurangen ligger i Shinjuku. På den här restaurangen kan man äta hur mycket man vill för en rimlig summa. Passar oss utmärkt eftersom shabu-shabu är det godaste vi vet! Här ska frossas!!

Vi brukar nästan alltid beställa in nöt och fläsk kött i tunna skivor, grönsaker, nudlar och massa goda svampar.

Mysterious, Tokyo

Mysterious är lite av ett mysterium faktiskt! Från början förstod jag inte ens att det var en temarestaurang jag hamnat på. Det är det som är så fantastiskt med Tokyo att man i stort sätt kan hitta vad som helst, hur som helst. Inget är omöjligt allt kan hända. Som vanligt så älskar jag det här.

Mysterious är en temarestaurang med rymdtema. Vi sitter i små plåtbås på golvet i en restaurang som egentligen är ett rymdskepp. Personalen springer omkring i moonboots och spacade rymddräkter. De serverar drinkar som föreställer olika stjärnor och planeter i vårt universium.

Första rätten blir ett stjärnfallEfter det blir det lite olika spacade rätter som avocado med pinfärsk tonfisk, jätte räkor och potatisrullar!

Till efterrätt blir det nått så ”Omysterious” som en klassisk chokladkaka med grädde.

Vi stannar väldigt länge i vårt lilla plåtbås i rymden. Det är så mysigt att man helt enkelt inte vill gå. Eller så är vi så mätta så att vi inte kan gå.Oavsätt så är jag så glad att jag hittade den här för mig helt okända pärla till temarestaurang. Det är inte den första och absolut inte den sista temarestaurangen jag besöker i Tokyo. Mitt uppdrag och mål är att besöka dem alla.

Hello Kitty House

Vi fortsätter på Saniro Puroland. Det är så mycket därifrån jag inte hunnit visa ännu. Vad sägs tex om ett besök i Hello Kitty House? Jag trodde jag skulle behöva resa till Tawain för att få se det , men inte då! Det fanns här på Saniro puroland det också! Vilken lycka!

Hello Kitty bilen står utanför på uppfarten redo att provköras!

Inne i huset sprakar den mysiga Hello kitty brasan och vi får en rundtur genom vardagsrummet, sovrummet, badrummet och arbetsrummet. Varje rum är naturligtvis lika kwaii som kitty själv! Det är helt underbart att befinna sig i den här miljön. Man får verkligen lyckokänslor av att bara vara här.