Kategoriarkiv: Resor i mytomspunna personers fotspår

”Vår tid är nu”- 13 inspelningsplatser i Göteborg

Publicerat av
9

Gör en tidsresa i familjen Löwanders fotspår och besök några av ”Vår tid är nu:s” mest spännande miljöer och inspelningsplatser. Serien som tar sin början 1945 vid andra världskrigets slut är en dramaserie om familjen Löwander och restaurang Djurgårdskällaren i Stockholm. Men visste ni att trots handlingen utspelar sig i huvudstaden är de flesta platserna från serien inspelade i och strax utanför Göteborg? 

Ta spiraltrappan upp till tanten på taket, titta in i Ninas rosa sovrum eller i matsalen där Helga blir serverad Calles champinjontoast. Detta är bara några av de spännande miljöer som man möts av strax utanför Göteborg på anrika Nääs slott. I Göteborgs innerstad finns flera intressanta adresser som är enkla att hitta till på egen hand som blivit flitigt använda under inspelningen. Däribland entrén som man använde till Djurgårdskällaren samt parken där Calle friar till Nina. Dessutom går det att besöka flera lägenheter och hus som i verkligheten fungerar som museum, som vi känner igen som några av karaktärernas hem.

Foto: Johan Paulin /SVT

(Det här reportaget kommer att fyllas på allt eftersom för att få med så många inspelningsplatser som möjligt).

Läs också: 30 annorlunda saker att göra i Göteborg

1. Helga Löwanders sekelvåning- Nääs Slott

Nääs slott är beläget i ett naturskönt område strax utanför Göteborg. Allt på slottet är i original och orört sedan 1898 samt använt av August Abrahamsson själv som köpte byggnaden 1868. Läs mer om kulturarvet på Nääs slott här.

Scenerna från Helga Löwanders sekelvåning i ”Vår tid är nu” är inspelade på Nääs slott. Trots att man ändrade om lite och använde sig av en del andra möbler så känner man genast igen sig i några utav slottsrummen. Tittar man efter noga ser man dessutom att det på flera ställen är samma konst och tapeter.

Ninas sovrum där Calle gömmer sig under sängen, den stora matsalen där man äter julmiddag, skrivrummet där Ester letar efter Helgas testamente samt spiraltrappan som leder upp från köket på Djurgårdskällaren till Helgas våning är bara några av de platser som man kanske finner bekanta. Är du också nyfiken på att se dessa platser i verkligheten ska du hålla utkik efter slottets guidade visningar med temat  ”Vår tid är nu”. Under dessa får man möjlighet att uppleva miljöerna från serien samt lyssna på spännande anekdoter från inspelningen. Läs mer om Vår tid är nu- visningar på Nääs slott här. Dessutom händer det att man i samband med dessa visningar serveras Calles berömda champinjontoast i slottsrestaurangen.

Helga Löwanders matsal där Calles champinjontoast föll henne i smaken.

Fönstret där Nina tittar ut i första avsnittet då andra världskriget är slut.

Ninas och Helgas rosa sovrum. Kommer ni ihåg när Calle gömde sig under Ninas säng?

Spiraltrappan som i serien leder upp från köket på Djurgårdskällaren till Helgas våning.

Samma väg som köksmästare Backe tar, då han knackar på Helgas dörr.

Andra miljöer som skymtat förbi i serien.

 

2. Entrén till Djurgårdskällaren- Haga Kyrkogatan 28

Ingen annan miljö känns väl igen så väl ifrån serien som ingången till restaurang Djurgårdskällaren (som i tredje säsongen bytt namn till Ninas). Här utanför har flertalet intriger och händelser utspelat sig under samtliga säsonger. Det är även i den här byggnaden Nina Löwander och dottern Christina bor i tredje säsongen.

 Entrén till Djurgårdskällaren är nog den mest kända miljön från ”Vår tid är nu”.

Kanske känner ni igen fönstret där Christina tittar ut då John spionerar på henne nere från en bil på gatan?

Det vackra huset med entrén till Djurgårdskällaren filmades flitigt under inspelningen.

 

 

3. Parken där Calle friar till Nina- Vasaparken

Platsen där Nina och Calle brukade träffas i smyg i första säsongen samt där Calle friar till Nina finner man i Vasaparken. Det känns som att Calle skulle kunna dyka upp när som helst för att möta Nina vid parkbänken.

 

4. Calles och Maggans hem- Hem i Haga

Calle med familjs (mamma och lillebror) enkla boning där även Maggan bor i första säsongen hittar man på mysiga Haga Nygata i Göteborg. Under en visning av Hem i Haga som arrangeras av Göteborgs stadsmuseum får man möjlighet att titta in ett par historiska hem. En tidsresa från 1700-talet till 1930-talet. Några av dessa rum fick agera hem till karaktärerna i första säsongen.

 

5. Calles gård- Bangatan 10

Calles gård däremot hittar man inte i Haga utan istället på innergården till Bangatan 10 i Majorna. Innergården som har kvar lite av sitt ruffiga utseende samt sitt gamla utedass på gården är en fläkt av gamla tider mitt i dagens moderna samhälle.

 

6. Calles & Sonjas hem – Kortedala Museum två rum & kök

Så fort man stiger innanför dörren på Kortedala museum två rum och kök slungas man tillbaka till Sverige på 50-talet. En plats som passade perfekt som Calles och Sonjas lägenhet. När jag besökte muséet kände jag genast igen mig i hallen och i vardagsrummet som förövrigt också användes som Angelos lägenhet i scenen då tegelstenen flög in genom fönsterrutan. En del möbler och inredning byttes ut inför inspelningen medan föremål som t.ex radiobänken, bokhyllan och den röda mattan fick stanna kvar. Förutom ”Vår tid är nu” har flera andra svenska filmer och serier använt muséet som inspelningsplats de senaste åren. Några av dessa är t.ex Monica Z, Springfloden samt Enkelstöten. Kortedala museum har öppet de flesta söndagar 11- 15. Läs mer om öppetiderna här.

 

7. Gustav Löwanders hem- Lilla Änggården

Gustav och Astrid Löwanders hem valde man att filma på Lilla Ängården. (Göteborgs stadsmuseum´s sommarfilial). Det välbevarade hemmet med möbler från tre sekler och kaffestuga går att besöka under sommarmånaderna. Läs mer på Stadsmuséets hemsida här.

 

8. Reymers- restaurang Levantine 

Restaurang Levantine på Aschebergsgatan fick byta namn till Reymers i tredje säsongen. Detta är restaurangen där Calle jobbar som köksmästare då Nina och Nina’s behöver hans hjälp.

 

9. När Nina träffar Christina- Naturhistoriska muséet

När Nina får lov att träffa sin dotter Christina för första gången på mycket länge tar hon med henne till ett spännande museum. Platsen de besöker är i verkligheten däggdjurssalen inne på Naturhistoriska muséet i Göteborg. En plats jag själv besökt många gånger både som barn och vuxen.

 

10. När Helga och Nina ska handla inför bröllopet: Knapp- Carlsson 

När Helga och Nina ska göra några inköp inför Ninas och Eriks bröllop i första säsongen går de till handarbetsaffären Knapp-Carlsson. En butik som grundades 1910 och som har legat i samma lokal på Kyrkogatan 34 sedan 1918.

 

11. Svartklubben- Köpmansgatan

Visst hade man nästan önskat att det gömde sig en riktig svartklubb nere i källaren på Köpmansgatan även i verkligheten. Det är hit Lilly tar med Maggan på svartklubb, vilket leder till att Maggan får stora problem.

 

12. Matrosvägen i sista avsnittet av säsong 3- Majorsgatan

En av de sista miljöerna från Göteborg får vi se i det sista avsnittet av säsong 3, då Peter och hans dotter stannar bilen alldeles utanför kemtvätten på Matrosvägen (som i verkligheten är Majorsgatan i Linné). Peters dotter anklagar honom för att vara totalt tondöv för andras känslor. Är det här en av de avgörande scenerna som får Peter att ändra sig och bestämma sig för att rädda Nina’s.

13. Calles & Angelos restaurang- Tidbloms

När jag såg det sista avsnittet i säsong tre där några av scenerna utspelar sig vid Calles & Angelos nya restaurang Nostro, kände jag genast igen restaurangens utmärkande plåttak. Det tog inte lång tid innan jag kom på att det där stället i verkligheten är Tidbloms hotell och restaurang. Hotellet är beläget i Olskroken i ett vackert sekelskiftshus från 1897. En av de finaste scenerna i slutet av serien tycker jag är när Nina kommer till Nostro för att be Calle komma tillbaka. Inte till restaurangen som han först tror, utan till henne. Slutet gott allting gott och vi gillar lyckliga slut.

Foto: SVT

Källor: Källorna till inspelningsplatserna i den här artikeln kommer från goteborg.com, Nääs slott, Kortedala museum två rum och kök, Göteborgs stadsmuseum samt ett intensivt googlande på internet och sociala nätverk.

Foton: Alla foton är tagna av mig förutom de två utmärkta fotona från serien som kommer från SVT´s pressrum

 

Vår tid är nu-julspecial 2020

Tillsist en glädjande nyhet för alla ”Vår tid är nu-fans”. Visste ni att man kommer att sända en ”Vår tid är nu-julspecial”? De 4 avsnitten i specialen kommer att släppas julen 2020 och blir en tidsresa tillbaka till 1951. Detta kommer innebära en del kära återseenden samt att vi äntligen kommer att få veta vad som egentligen hände sommaren 1951. Jag längtar redan efter att få bänka mig hemma i tv-soffan igen.

Läs också: Den ultimata Game of Thrones-guiden till Belfast & Nordirland

En självguidad promenad i Romeo & Julias Verona

Publicerat av
2

Gå en självguidad promenad i Shakespeares Verona där handlingen till den världsberömda pjäsen ”Romeo och Julia” utspelar sig. Följ Romeo och Julias fotspår i kärlekens stad och besök platserna som är kopplade till historien. Gå hand i hand med din käresta, ät middag på en romantisk restaurang eller stå och dagdröm en stund på Julias balkong. Kanske kommer din Romeo snart klättrandes. 

Handlingen till Romeo och Julia utspelar sig i den italienska staden Verona mellan de två adliga familjerna Capulet (Julia) och Montague (Romeo). Familjerna som låg i stor fejd med varandra skulle aldrig tillåta ett giftemål mellan sina barn. De allra flesta är nog bekanta med Romeo och Julias öde samt det tragiska slutet på deras kärlek. Historien om Romeo och Julia må vara fiktion men om man gräver lite djupare finns det många olika teorier om kärleksparet. Många menar rent av att historien är baserad på ett riktigt kärlekspar. Finns det någon chans att paret funnits på riktigt? Det låter onekligen mer spännande. Många tycker dock att hela Romeo och Julia-grejen i Verona är ett dumt ”turistjippo” men personligen älskar jag den röda kärlekstråden som genomsyrar hela besöket i staden. Jag tycker det är helt underbart med en stad med ett tema. Påhittat eller fejk kvittar för mig. Jag tycker precis lika mycket om Verona oavsett. Här är platserna du måste besöka om du tycker precis som jag.

 

Casa di Giulietta

Nog är den fin alltid, den lilla innergården på Via Capello där man finner Casa di Giulietta som betyder Julias hus. Vi som var där en dag i början av april hade dessutom turen att slippa de hjorder av turister som vi blivit varnade för. Vi fick inte innergården helt för oss själva men det var åtminstone bara jag som betalade avgiften på 6 euro för att gå upp till Julias balkong. Blixtarna knäpptes nere från gården och det kan tänkas att jag hamnade i fler fotoalbum än mitt eget. Men jag intog och spelade gladeligen rollen som Julia för alla som ville.

Nedanför balkongen står statyn av Julia. De allra flesta som kommer hit går fram till statyn och lägger handen på hennes ena bröst. Den här handlingen skall bringa dem tur i kärlek och vem vill inte ha det?

 

Kärleksväggen

Det finns också en kärleksvägg på gården full av hänglås och tuggummi. Numera är det ej tillåtet att fästa kärleksbrev på väggen men spåren av dem finns fortfarande kvar. Vill du posta brev till Julia gör du det i Julias röda postlåda eller via e-post till Juliets Club som aktivt svarar på alla brev som skicka från hela världen. Inled gärna ditt brev med – Dear Juliet…

Hitta hit:  Via Cappello, 23, 37121 Verona

 

Romeo e Giulietta Souvenirbutik

Intill Casa di Guilietta på Via Capello ligger en söt liten souvenirbutik som säljer hjärtformade grytlappar, förkläden och hjärtformade prydnadssaker.

Hitta hit:  Via Cappello, 23, 37121 Verona

 

Casa di Romeo

Fortsätt därefter den självguidade promenaden i Romeo och Julias Verona mot Via arche scaligere. Här hitttar du Casa di Romeo, som sägs ha ägts av familjen Montague. Man kan tyvärr inte gå in i huset då det är privat egendom men huset är ändå väl värt ett besök. Särskilt för den som är ute efter Romeo och Juliamystik. Husets höga mur utanför liknar mer ett fort än ett hus.

Även utanför Romeos hus finner man en vägg fullt av klotter och meddelanden till Romeo.

Hitta hit: Via Via arche Scaligere, 2, 37121, Verona

 

Osteria dal Duca

I samma 1300-talsbyggnad där det sägs att Romeo skulle ha fötts ligger restaurangen Osteria dal Duca. Restaurangen är belägen i den delen av huset som förr i tiden fungerade som bås till hästarna. Inuti restaurangen möts man av en rustik miljö med tunga träbjälkar i taket. I den familjeägda restaurangen serveras genuin mat från regionen och traditionella rätter från Verona. Vilket gör restaurangen till Veronas äldsta osteria enligt dem själva. Vinkällaren är välfylld av lokala viner till förvånansvärt låga priser. Själv kan jag inte tänka mig något mer romantiskt ställe att äta middag på med sin käresta. Vi valde en tvårätters meny som bestod av en pastarätt och en stor tallrik med lokalproducerad ost.

Hitta hit:  Via Arche Scaligere, 2, 37121 Verona

 

 

 Tomba di Giulietta

Varför inte avsluta den självguidade Julia & Romeo-promenaden vid en liknande plats som där det tragiska slutet utspelar sig. ”Tomba di Giulietta” är belägen i en krypta innanför grindarna till muséet ”Museo degli affreschi G.B cavalcaselle”. Vid entrén finns även en staty av Shakespeare ” him self”. Besöket nere i kryptan kostar 6 euro och då ingår även ett besök till konstmuséet. På vägen ut från muséet kanske du lägger märke till den lilla röda postlådan där du kan sända ditt brev till Julia.

Vad skulle du skriva i ditt brev till Julia?

Hitta hit: Via Luigi da Porto, 5, 37122 Verona

 

Ta dig hit – så här gjorde vi

Det finns naturligtvis många olika sätt att ta sig till Verona men vi valde att ta tåget dit från Venedig. Det korta avståndet och de många tågavgångarna gör det enkelt att göra besöket i Verona till en dagsutflykt. Vi valde dock att stanna en natt och tog därefter tåget tillbaka till Venedig där vi fortsatte vår weekend. Tågbiljetten tur/retur kostade ca 350 kr och resan tog ca 1,5 timma.

Whitby- vampyrer, goth & jakten efter stans bästa fish n´ chips

Publicerat av
4

Vad kommer du i första hand att tänka på om jag nämner den engelska staden Whitby i North Yorkshire? En charmerande fiskeby och populär turistort kanske? Det är inte helt fel men för mig är det första som dyker upp istället gothkultur och vampyrer. Inte så konstigt då staden ofta förknippas med Bram Strokers blodiga roman om greve Dracula, som det sägs att han fick inspiration till när han var där. Whitby är även känd för att arrangera den stora festivalen ”Whitby Goth weekend” som lockar till sig gothare från hela världen. Tycker du att det låter som en mörk och lite kuslig plats att besöka? Låt dig inte luras. Whitby har sina ljusglimtar och betyder på fornnordiska ”vit by”. En riktig idyll på nordöstkusten i England som livnär sig på fiske och turism.


Jag var på blixtvisit i Whitby i samband med en arrangerad bussresa från York och hade bara några timmar på mig att upptäcka staden. Jag började uppe på klippan vid ruinen Whitby Abbey och gravstenarna vid Church of Saint Mary. Därefter tog jag mig nerför de 199 trappstegen som leder mot Church Street, Whitby Swing Bridges samt till den livliga hamnpromenaden på andra sidan som kantas av fiskebåtar, fisknät och fiskrestauranger. Jakten började sedan efter att finna stans bästa fish & chips.

Bram Stoker & Greve Draculas förbindelse med Whitby:

Whitby Abbey, Church of Saint Mary & 199 steps

Högst upp på klippan står den ståtliga ruinen Whitby Abbey. Ruinen som Bram Stoker hade utsikt över och förmodligen gav inspiration när han skrev på skräckromanen om Greve Dracula som gavs ut 1897. För att komma dit måste man gå de 199 stegen (som nämns i boken) upp för en brant trappa. På vägen passerar man Church of Saint Marys vars gravstenar skapar en märklig, facsinerande och lite kuslig vy när man tittar ner mot staden. Det sägs att Bran tog några av namnen från gravstenarna här, som t.ex namnet Swales, som blev Draculas allra första offer. Det sägs också att Bram redan hade planer på att skriva sin vampyrroman innan han kom till Whitby som han först tänkte ge namnet ”Count Wampyr”. Men det var i Whitbys bibliotek han fann namnet Dracula för första gången i en bok om Vlad Tepes. Whitby och historien om Greve Dracula har en stark förbindelse. För vampyrentusiasten finns både Draculaupplevelser och guidade Draculapromenader. Vill man även bo som en riktig vampyr checkar man in på coola Guesthouse Bat & Broomsticks.

Det kanske inte är så konstigt att mörkret och mystiken som vilar över Whitby lockar till sig Gothare från hela världen. Whitby Goth weekend är så populärt så att den arrangeras två gånger per år. Har du vanliga kläder på dig om du kommer hit då, är det definitivt du som är konstig. Gå och byt om vetja!

Church Street

När man är klar uppe på klippan bland ruiner och gravstenar kan man ta de 199 trappstegen ner som leder mot den betydligt mer pittoreska gatan Church Street. Här finns fullt av gulliga och intressanta butiker, pubar och caféer. Jag fastnade lite extra för det sockersöta cafét Marie Antoinettes, Justins Chocolatier samt den hemliga passagen till Arguments yard. Om jag hade haft mer tid skulle jag kunnat strosa omkring här i timmar.

Läs också: 10 fantastiska saker att se & göra i York

Whitby Swing Bridge

För att komma över till hamnstråket på andra sidan av River Esk fick jag korsa den fotovänliga rödvita bron Whitby Swing Bridge.

Hamnstråket & Whitbys bästa fish n´chips

På det livliga hamnstråket vet man aldrig vad man hittar. Vägen kantas av fiskebåtar, fiskrestauranger och pubar. Såsom siare, sjörövare, Peaky Blinders-svensexor, karuseller samt snurrande lotterihjul. Dessutom ligger Dracula Experience här samt flera butiker på bakgatorna som säljer gothkläder. Efter att jag tagit hela promenaden fram och tillbaka var det dags för lunch och att försöka finna stans bästa fish n´ chips. Trots att jag fått rekommendation att äta på populära Magpie Café följde jag min magkänsla och gick istället in på det enkla Angels Fisheries. När jag klev in på stället visste jag genast att jag hittat rätt då jag upptäckte att det var fullt av japaner (jag vet att de gör sin research nästan lika bra som jag). Nyfångad fisk och räkor friterades över disk och serverades med pommes i tidningspapper. Gudomligt gott. Har du lyckan att komma hit rekommenderar jag varmt att du beställer in de friterade räkorna. Så färska och frasiga, helt sinnessjukt goda! Det sista jag hann med innan bussresan tillbaka till York var att ta en halv pint på The Ships mysiga uteservering. Jag hamnade bredvid ett gäng som firade svensexa uppklädda från topp till tå i Peaky Blinders-anda. Ett roligt avslut på en trevlig utflyktsdag. Till Whitby återvänder jag gärna och helst under Whitby Goth Weekend.

Mina bästa Whitby tips

  • Whitby Abbey
  • Church of Saint Mary
  • 199 steps
  • Whitby Goth Weekend
  • Guesthouse Bats & Broomsticks
  • Marie Antionette Café, Church Street
  • Justin Chocolatier, Church Street
  • Captain Cook Memorial Museum
  • Sherlocks Coffiee Shop
  • Dracula Experience
  • Magpai Café
  • The Ship (pub)
  • Angel Fisheries Whitby

En resa i Hemingways fotspår till 1920-talets Paris

Publicerat av
4

Jag hoppade in i tidsmaskinen och gjorde en resa bakåt i tiden till 1920-talets Paris. På många sätt kände jag mig lite som Gil i Woody Allen-filmen ”Midnight in Paris” som vid sina nattliga promenader längs Paris gator blir upphämtad av en mystisk bil som transporterar honom till en sedan länge svunnen tid. Jag följer Hemingways fotspår hack i häl och besöker de platser där han brukade sitta och arbeta, där han brukade roa sig, träffa sina vänner samt dit han brukade gå för att unna sig ett ett fat ostron och ett glas gott eau de vin. En sak är säker. På det här sättet har jag aldrig tidigare upplevt Paris. 

A Moveable Feast – En fest för livet

Jag bestämde mig för att göra en resa till Paris i Hemingways fotspår efter att jag läst en av Hemingways böcker som handlar om hans tid i Paris. I boken ”A Moveable feast” beskriver Hemingway detaljerat i vilka områden han rörde sig och vart han brukade ta sina dagliga promenader med sin första fru Hadley. Man får följa med honom till den lilla bokhandeln som han förälskade sig i intill floden Seine och veta exakt vad han brukade beställa in från menyn från sina favoritcaféer. Efter att jag läst klart boken var det inte svårt att följa hans mönster då många av de faktiska platserna han besökte beundransvärt fortfarande finns kvar. I den här guiden tar jag er med till några av dessa fantastiska platser.

 Hemingways Paris

Jag börjar min promenad på samma plats där boken tar sin början vid den myllrande marknadsgatan Matche Mouffeltars. Jag fortsätter till torget Place de la contrescarpe och till adressen Rue du lemonie där Hemingway och hans fru Hadley bodde ovanför sågverket under deras första tid i Paris. Härifrån fortsätter jag promenaden till den lilla bokhandeln där Hemingway brukade låna böcker på krita och jag promenerar i parken där han brukade träffa Gertrude Stein som han brukade diskutera litteratur med. Jag kan inte heller motstå frestelsen att sätta mig ner och skriva på ett nytt blogginlägg på samma restaurang dit Hemingway en gång i tiden brukade gå för att skriva på något av hans verk. Jag vet ärligt talat inte vad han skulle tycka om att en person som jag många decennier senare gör en resa till hans ära. Men jag hoppas på något sätt att han inte blir förnärmad av det och åtminstone kan dra lite på läpparna åt det.

 

Matche Mouffetard

Matche Muffeltard kan vara Paris mest genuina och pittoreska marknadsgata. Det är också en av de platser i Paris där det känns som att tiden stått stilla. Jag vandrar längs med rue Mouffetard, förbi de lokala grönsakshandlarna, vin- och ostbutikerna samt kött- och fiskstånden. Det vattnas i munnen vid åsynen av de färska ostronen och alla andra godsaker som dukats fram som ett enda stort smörgåsbord. Ja den myllrande marknadsgatan Rue Mouffetard är sannerligen en fest för livet.

Jag kommer fram till Place de la Contrescarpe, torget som inte ligger så långt bort från Hemingways och Harleys tidiga bostad ovanför sågverket på Rue du Lemonie. Här slår jag mig ner på en uteservering och insuper atmosfären. Jag undrar om torget var sig likt på 20-talet eller om det har förändrats mycket sedan dess. Jag tror svaret på den frågan är både ja och nej. Många saker förändras med tidens gång men vissa saker förblir som de var. Det beror på hur man ser det. När jag sitter där och filosoferar kör plötsligt en bil i gammaldags modell fram och kör runt i rondellen. Jag blir nästan lite full i skratt. Kanske var det där en liten hälsning riktad till mig? Lika fort som bilen kommit är den borta igen och jag hinner aldrig med att fånga den på bild. Men att den var där är jag helt säker på.

Shakespeare and Company

Intill floden Seine går jag in i bokaffären Shakespeare & Company, bokaffären som Hemingway förälskade sig i och där han ibland fick låna böcker på krita. Tänk att den fortfarande finns kvar, det känns nästan för bra för att vara sant. Bokaffären startades av Amerikanskan Sylvia Beach 1919. Det visar sig vara lite för bra för att vara sant trots allt då originalbokhandeln stängdes igen 1940. Den nya bokhandeln med samma namn öppnades i början av 50-talet. Det är ändå en spännande plats att besöka, särskilt för den som älskar böcker. Det är också en trevlig och varm plats precis som originalet beskrivs i boken. Böcker är staplade på längden och på tvären. Tyvärr får man inte lov att fotografera inne i butiken men det är mysigt att gå ett varv och bara titta.

 

Hemingways favoritcaféer och bistros

Hemingway nämner flertalet av hans favoritcaféer och bistros i boken. Man får följa med honom till platserna där han brukade sitta och arbeta och dit han gick för att träffa sin umgängeskrets som bestod av bl.a F Scott, Zelda Fitzgerald, Gertrude Stein, Pablo Picasso, Ezra Pound, James Joyce samt Sylvia Beach med flera…

Café de Flore

Café de Flore är bl.a känt för att ha varit ett av Hemingways favoritcaféer. Hit brukade han gå för att skriva och sitta och arbeta i timmar. Han brukade inte vilja bli störd i sitt arbete men stötte då och då på andra litterära personer som höll honom sällskap. Jag slår mig ner på den mycket populära uteserveringen och beställer in en kopp cappochino samtidigt som jag börjar skriva. Jo, för det var faktiskt här på Café Flore i St.Germain jag började skriva inledningen på den här texten ni läser nu.

 

Les Deux Magots

Jag går även förbi närliggande Les Deux Magots som var en mötesplats för den litterära eliten i dåtidens Paris. Jag väljer dock att beställa in Hemingways klassiska beställning (ett fat ostron och ett kylt glas vitt) på ett annat ställe i St. Germain. Det finns gott om denna fantastiska varan i dessa kvarter.

Brasseri Lipp

Senare på kvällen hade jag och min man bokat bord på Brasseri Lipp som Hemingway också nämner i boken. Dock åt han betydligt enklare och billigare än de klassiska rätterna som vi beställde in (råbiff och steak frites). I boken beskriver han ofta den första tiden i Paris som fattig och att han många gånger gick runt hungrig i staden. De gånger han fick in lite extra slantar i förskott gick han ibland till Brasseri Lipp och åt potatissallad som han sköljde ner med flera öl. Bredvid oss i restaurangen sitter en ensam herre som bläddrar i en dagstidning, klädd i basker, brun kavaj och beige hängslebyxor. Han får in en stor öl och en tallrik med sill. Jag studerar honom i smyg där han äter i tysthet medan han då och då vänder blad i tidningen. Jag antar att vissa saker på speciella platser för alltid förblir som de en gång varit. Den äldre herren känns som ett tidsminne och kanske är han på sätt och vis just det.

 

Harrys New York Bar

Sista stoppet i Hemingways fotspår för kvällen gjorde vi på legendariska Harry’s New York Bar som grundades 1911. Så fort man stiger innanför dörren kan man känna att det här stället har en gammal själ som sitter kvar i väggarna. Kanske är det för att även den här baren en gång i tiden var ett populärt tillhåll för Paris litterära elit. Det finns flera riktiga klassiska cocktails att beställa från drinkmenyn och drinkarna blandas omsorgsfullt av en äldre herre med vitt förkläde.

 

Jardin du Luxembourg

Nästa dag tar vi en promenad bort till Jardin du Luxemburg. Parken som Hemingway regelbundet strosade omkring i och där han ibland mötte Gertrude Stein som han brukade diskutera litteratur med. Solen sken när vi var här och många Parisbor hade samlats i parken för att göra sin morgongymnastik. Vi slog oss ner på en bänk och njöt av höstsolens sista strålar. Paris kan verkligen vara härligt på hösten. Jardin du Luxemburg är 25 hektar stor och är en av Paris mest populära parker.

 

Hemingway bar

Innan vi lämnade Paris för den här gången kändes det som ett perfekt avslut att bege sig till eleganta Hemingway bar som ligger inuti Ritz hotel. Hemingway bar är litet och gemytligt med bruna skinnfåtöljer och fotografier på väggarna. Tavlorna och fotografierna föreställer Hemingway och tiden som flytt. Det svider förstås i plånboken då vi betalar för våra drinkar som kostar 30 euro styck men att vistas i den exklusiva miljön får oss ändå på rätt gott humör. Ritz i Paris anses ju ändå vara rankat som ett av de lyxigaste hotellen i hela världen, så vi känner oss lyckliga över att vi lyckats knipa ett bord. Drinken smakar ljuvligt syrlig med en hint av champagne och vita rosor, perfekt balanserad. Vi drack våra drinkar av förståeliga själ ganska långsamt så att vi kunde sitta kvar länge. Vi ville inte att kvällen skulle ta slut och ännu mindre ville vi lämna Paris.

Att göra den här resan i Hemingways fotspår fick mig att uppleva Paris på ett helt nytt sätt. Kanske ser jag nu på Paris med helt nya ögon fast på ett gammaldags vis. Låter det rimligt? Jag hade gärna om så bara för en kväll hoppat in i en riktig tidsmaskin. Tänk att få uppleva en kväll tillsammans med ikoner och författare som Hemingway och F Scott (författaren till ”Den store Gatsby) samt Zelda Fitzgerald och Gertrude Stein. Det är sådant där som jag i hemlighet kan få för mig att drömma om ibland.

”Snabbfakta om Hemingway”

Ernest Miller Hemingway föddes i Oak Park, Illinois 1899. Han var en amerikansk journalist och författare som fick Nobelpriset i litteratur 1954. Några av hans mest kända verk är romanerna ”Den gamle och havet”,  ”Och solen har sin gång”, ”Farväl till vapen” samt ” Klockan klämtar för dig”. Hemingway bodde mestadels i Paris mellan 1921-1928. Han bodde därefter bl.a på  Key West och i Kubas huvudstad Havanna. Han dog tragiskt (självmord) 1961 i sitt hem i Ketchum i Idaho.

Följ gärna Fantasy Dining även på Instagram

En legendarisk Halloweenresa till Transsylvanien

Publicerat av
6

Jag spenderade Halloween-natten på Hunyad´s Castle i Transsylvanien. Ett medeltida slott som anses vara ett av de mest hemsökta i hela Europa. Hunyad´s Castle är onekligen en perfekt plats att fira Halloween på och för Greve Dracula att ställa till med en stor hejdundrande fest. Men inbjudan till Hunyad´s Castle kommer också med en varning. Akta dig för att gå vilse ensam i slottet, försök inte öppna låsta dörrar och stör för guds skull inte slottets andar och väsen. Viktigast av allt, ingen har tillåtelse att lämna slottet före Dracula valt ut sin brud och firat sitt bröllop. 

Jag vågade varken göra greve Dracula eller andarna på Hunyad’s Castle upprörda så jag tackade omedelbart ja till inbjudan. Innan jag visste ordet av satt jag sedan på ett plan på väg till Bukarest där jag senare steg på en buss som skulle ta med mig och de andra gästerna på en tre-dagars oförglömlig resa genom Transsylvanien i Rumänien. Resan avslutades några dagar senare på Hunyad’s Castle med en stor Halloweenfest utan dess like. Det blev min mest minnesvärda Halloweennatt någonsin, det är det minsta man kan säga. Men nu backar vi bandet och tar det från början.

Visit Transilvania Travel – Halloween tour 2018

Den tre-dagars långa rundresan med Visit Transilvania Travel började i Bukarest där jag och ett trettiotal andra gäster blev upphämtade av en buss märkt ”Halloween tour 2018”. Ombord på bussen var vi ett blandat gäng från olika länder och i olika åldrar. Alla med en sak gemensamt. Vi hade alla rest hit för att få uppleva Transsylvaniens mystik och leta rätt på greve Dracula.

Dag 1 – Dracula Trail, Poienari Castle & Carpathians Mountains

 

Resans första stopp var vid ruinen Poienari Castle där vi följde Vlad the Impalers (Draculas) fotspår ända upp till toppen av Mount Cetatea. För att komma dit måste man följa de mer än 1480 trappsteg upp för berget. En svettig och ansträngande promenad som tar ungefär en timma om man har tur. Många gånger under vägen fick jag känslan av att vilja ge upp men något fick mig hela tiden att fortsätta och sätta en fot framför den andra. Väl uppe vid ruinen får man sin belöning i form av ryslig mystik ihop med en enastående vacker utsikt. Det första man möts av när man närmar sig ruinen är nämligen två av Vlad the Impalers offer upphängda på pålar framför slottet. Det sägs att detta är Draculas riktiga slott och att det var hit han släpade upp sina offer. Märkligt att en vacker plats som den här kan vara förknippat med en sådan blodig historia. För oavsett om legenden och historien om greve Dracula bygger på fiction eller sanning känns det som att spåren efter honom är mycket påtagliga här. Kanske är det kombinationen av detta som gör att man verkligen känner av blodtörsten här uppe på toppen av berget.

Medan jag tar mig ner för alla trapporna igen kan jag inte låta bli att fundera på hur i hela friden jag lyckades ta mig upp. Men som med allt här i livet fungerar det mesta med lite vilja och drivkraft.

Nedanför berget väntar en varm härlig lunch inne på restaurang La Ceate Cabana. I en miljö som hämtad från en Draculafilm med björnpälsar och vapen upphängda på väggarna blir vi serverade en trerätters lunch bestående av grönsakssoppa, fläskschnitzel, rödkålssallad samt goda rumänska pannkakor. Under lunchen går plötsligt strömmen och vi blir tvungna att äta resten av måltiden i mörker. Men vad gör det när servitörerna tänder upp mängder av små stearinljus som lyser upp stämningsfullt i salen.

Mätta och belåtna åker vi vidare mot nya äventyr. Vi färdas på slingrande serpentinvägar genom Carpathians bergskedja och den förtrollande vackra Olt River Valley. Det kittlas i magen när busschauffören skickligt parerar bussen genom den märkliga terrängen. Överallt finns något vackert att förundras över. När vi stannar till för ett fotostopp vid en vacker bergssjö biter kylan mot min kind. Här uppe är det riktigt kallt, vilket man också förstår när man ser att det faktiskt finns snö här uppe i bergen. Vi fortsätter vidare och bussen svishar förbi små Transsylvanska byar- och samhällen. Vi möts av fåraherdar och bönder som fortfarande tar sig fram med häst och vagn. Ibland får jag känslan av att befinna mig i en annan tidsera. Sent på kvällen anländer vi till Sibiu, staden som vi under nästkommande dag fick chansen att utforska. Gruppen checkade in på Continental fortum hotel och efter en sen middag och en kall öl på torget är det därefter godnatt för min del.

Dag 2 – Sibiu, Hunedoara & Halloween Party i Hunyad’s Castle

Har du någonsin känt dig iakttagen? Det kommer du garanterat att göra om du besöker Sibiu, staden med sina stirrande ögon på hustaken. Sibiu är en absolut underbar liten sagostad i Transsylvanien som jag förälskade mig i ögonblickligen. Här tillbringade vi hela eftermiddagen innan det var dags att resa vidare till Hunedoara där den stora Halloweenfesten skulle hålla till. Vi hann med både en guidad tur runt stadskärnan, de mest kända sevärdheterna samt ett par timmars egentid. Mer om Sibiu kommer inom kort i ett eget reportage. För som sagt var blev jag verkligen förtjust i den här lilla staden.

 

Förfest – Halloween party

Senare på eftermiddagen kom vi fram till staden Hunedoara där vi checkade in på Rusca Hotel. Därefter var det bara att börja göra sig i ordning och förbereda sig inför den stora Halloweenfesten. Någon timma innan avfärd mot slottet samlades samtliga nere i hotellobbyn för att förfesta och visa upp sina snygga Halloweenkostymer. Jag måste säga att de allra flesta lyckades trolla fram enastående halloweenkostymer ur sina resväskor. Helt plötsligt blev mina annars så trevliga medresenärer utbytta mot ett gäng läskiga demoner, jävlar, häxor och vampyrer. Själv bytte jag skepnad till en svart fe och klädde mig i en lång dramatisk viktoriansk klänning.

Halloweenfest Hunyad´s Castle (Corvin Castle)

 

Den legendariska Halloweenfesten på Hunyad´s Castle eller Corvin Castle som det också heter började storslaget redan utanför slottets grindar. Där var vi först tvungna att lista ut lösenordet samt övertala slottets väktare att vi kom i fred innan vi blev insläppta på området. När grindarna öppnades följde vi trumslagen och fackeltåget upp mot slottet. Innan vi samlades på slottsgården var samtliga gäster tvungna att ta sig igenom den läskiga tortyrkammaren. Därefter bjöds vi på varmt vin och brytbröd som doppas i salt. Men innan vi kunde inta slottet måste förstås Dracula drivas ut, vilket vi lyckades med genom en eldcermoni med avslutande fyrverkerier. När fladdermusens lågor steg mot den mörka himlen öppnades äntligen gångbron över till Hunyad´s Castle och festen kunde börja på allvar.

Middagen och festen höll till inne i Draculas vackra slottssal som var inredd med sammetsröda dukar och stora dramatiska ljuskandilabrar på varje bord. Vi blev serverade ett utmärkt rött rumänskt vin samt en fantastisk buffé som var långt över förväntan. Jag gillade särskilt den lokala ost-och charkbrickan som var fylld av lyxiga godsaker från trakten.

Efter middagen blev det snart livligt i slottet. Det blev allt från dansuppvisningar och kostymtävlingar till exotiska magdansare som intog slottet. Sist men inte minst var det dags för Dracula att välja sin brud och ställa till med ett ordentligt bröllop på scen. Timmarna på slottet gick rysligt snabbt och jag tror att de flesta av gästerna hade makalöst kul. Det hade i alla fall jag som var en av de sista gästerna som lämnade slottet den natten. Jag höll mig till reglerna och lyssnade på de varningar jag fått. Därav klarade jag mig helskinnad från festen på slottet denna legendariska Halloweennatt i Transsylvanien.

Dag 3- Bran Castle

Under resans sista dag i Transsylvanien reste vi till Bran för att besöka det mytomspunna Bran Castle. Slottet som brukar förknippas med Bram Stokers karaktär greve Dracula p.g.a att det är det enda slottet i Transsylvanien som verkligen stämmer in på beskrivningen om Draculas slott. Precis som i Bram Strokets beskrivning ligger slottet beläget högt uppe på en klippa. Dracula som är en påhittad karaktär med inspiration från den fruktade blodtörstige Vlad Tepes bodde aldrig här, men det sägs att han suttit fängslad i Bran Castle under två månader.

Under dagstid när solens strålar skiner in genom slottets fönster ser Bran Castle inte det minsta skrämmande ut. Istället är det ett mycket vackert slott som för tillfället när vi befinner oss där är ordentligt halloweenpyntat med spindelnät och pumpor. Slottet har många hemligheter och en av dem som jag gillade mest var den hemliga ingången genom bokhyllan som man tydligen först hittade när man renoverade slottet. Och ja, hemliga ingångar finns det gott om i slottet. Mest nyfiken blev jag på den avspärrade stigen med stentrappor som leder rakt in i skogen. Jag undrar vart den leder och vad man finner vid stigens slut inne i skogsgläntan? Vissa saker bör man kanske lämna åt fantasin.

Efter en enastående tredagars rundresa i Transsylvanien var det dags att resa tillbaka mot Bukarest. I bagaget kunde jag därmed packa ur vitlöken och istället fylla resväskan med mina nya minnen av en oförglömlig resa, nya upplevelser och inte minst flera nya intressanta bekantskaper.

Resa hit

Intresserad av att göra en liknande resa? Jag reste dit med Visit Transilvania Travel som har flera olika typer av rundresor i Transsylvanien under valfri längd. Här är en länk till deras hemsida för ytterligare inspiration.

Jag vill tacka Visit Transilvania Travel för inbjudan till deras Halloween Tour 2018 ( Bästa Hallowen någonsin)

En Robin Hood-inspirerad resa till Nottingham

Publicerat av
8

Jag reste till Nottingham – hem till allas vår ”outlaw hero” som stal från de rika för att ge till de fattiga. Jag kom hit för att göra en resa i Robin Hoods fotspår samt ta reda på mer om den mytomspunna legenden. En resa som förde mig till förtrollande vackra platser i Sherwoodskogen till mörka labyrinter gömda i underjorden. Äventyret till Nottingham gjorde Robin Hood mer verklig för mig än någonsin. Så verklig att jag till och med drack en ale tillsammans med honom på ”Ye olde trip to Jerusalem” innan jag reste hem.

En legendarisk resa med fokus på en legendarisk hjälte. Men i den här guiden till Nottingham kommer jag inte att ge er en historielektion i huruvida Robin Hood var en verklig person eller inte. Om han var en enda man eller i själva verket flera? Om han verkligen stal från de rika för att ge till de fattiga eller om han var en rebell som förde uppror mot de höga skatterna? Nej jag kommer inte kunna ge svar på om karaktärerna från sagorna och filmerna vi vuxit upp med verkligen befunnit sig på platserna jag besökte under resan. Jag kommer inte veta om Robin och Marion med säkerhet gifte sig i den lilla kyrkan i byn Edwinstowe eller om Robin och hans män gömde sig inne i de mörka sandstensgrottorna. Men, vet ni vad? Det spelar absolut ingen roll vad jag vet eller inte vet. För precis som de flesta invånarna av Nottingham så är jag övertygad om att legenden om Robin Hood är verklig. Han finns i varje kullersten och i varje ek. Han finns i vinden som smeker min kind och rufsar om mitt hår. Han finns i människorna som bor i staden och i morgonsolen som väcker oss till en ny dag. Han finns här överallt och kommer alltid att göra det. 

 

Filmerna om Robin Hood

Alla mins vi Walt Disneys tecknade version av Robin Hood från 1973 samt filmen ”Robin och Marion” från 1975 med huvudrollsinnehavarna Sean Connery och Audrey Hepburn. Men redan innan dessa filmer kom ut hade flertalet Robin Hoodfilmer spelats in från början av 1900-talet och framåt. 1991 såg vi Kevin Costner i huvudrollen som Robin i storfilmen ”Robin Hood Prince of thives” och 2010 hade Russel Crowe rollen i filmen ”Robin Hood”. Förutom dessa har vi ”Lady Marion and Robin Hood” från 2010 samt ”Men in tights” från 1993.

I November 2018 har den nya Robin Hood filmen ”Robin Hood: Origins” premiär i USA med Taron Egerton i huvudrollen. Precis som legenden verkar Robin ha ett evigt liv i filmernas värld.

 

Se och göra för Robin Hood-fans i och utanför Nottingham

 

 

Robin Hood-Statyn & Nottingham Castle

Jag började min Robin Hood-inspirerade resa vid Nottingham Castle och statyn utanför som föreställer Robin Hood med pilbåge. Eftersom Nottingham Castle har stängt för renovering och planeras öppna igen först om två år nöjde jag mig med att bara titta in genom grindarna. Istället ägnade jag mer tid åt att noggrant studera statyn som är en milstolpe för alla Robin Hood-fans att besöka i Nottingham. När jag står där och studera statyn närmar sig en grupp med skolungdomar. Det är då jag ser ”honom” för första gången med sin hatt och sitt svärd. Trots att jag har svårt att slita blicken väljer jag att inte störa och fortsätter istället att gå vidare ner mot ”Ye olde trip to Jerusalem”. För jag har på känn att våra vägar kommer att korsas snart igen. Faktum är att jag ser honom varje dag efter det i olika delar av staden vid olika tillfällen. Men det är först den allra sista dagen på min resa som jag träffar Ezekial Bone på riktigt.

Ye olde trip to Jerusalem

Ye olde trip of Jerusalem är en av de pubar i England som hävdar sig vara landets äldsta. Puben är en sevärdhet i sig och ligger vackert belägen vid Castel Rock intill Nottingham Castle. Förutom den livliga baren ligger restaurangens salar gömda i sandstensgrottorna en trappa upp. En märklig miljö att sitta och äta middag i där man riktigt kan känna historiens vingslag. Dessa sandstensgrottor kan ha använts som bryggeri åt slottet och puben sägs ha etablerats redan vid 1189 e.kr samma år som Richard Lionheart blev kung och ett tredje korståg till de heliga landet påbörjades.

City of Caves

Efter middagen fortsätter jag till City of Caves. Ingången finner jag otippat inne i ett köpcentrum. Här inne och under Nottinghams gator finns en gömd labyrint med över femhundra sandstensgrottor. Dessa grottor användes bl.a som bostäder under ”the dark ages” och enligt legenden kan Robin Hood och hans män mycket väl använt grottorna som gömställe för att undkomma lagen. Grottsystemet i underjorden var länge en väl bevarad hemlighet som få kände till och än idag är vissa områden fortfarande avspärrade för arkeologiska utgrävningar. Att utforska de underjordiska sandstensgrottorna med guide är ett utmärkt sätt att lära sig mer om Nottinghams intressanta historia och hur det var att leva under ” the dark ages”. För den som vågar kan man även utforska det mörka grottsystemet på egen hand med hjälp av att lyssna på en autoguide.

Sherwood Forest

Dag nummer två vaknade jag upp förväntansfull på mitt hotellrum av en solstråle som letade sig in genom persiennen. Den här dagen hade jag väntat på länge. Dagen då jag äntligen skulle få komma till Sherwoodskogen.

Sherwood Forest ligger i byn Edwinstowe ca en timmes bussresa från Victoria bus station i Nottingham. Det är så värt att ta sig hit. Sherwood Forest som numera egentligen inte längre är en skog utan en park är så förtrollande vacker med sina stora ekar och sagolika skogsterräng. Man blir förtrollad av att titta för länge in i skogsbrynet och det vilar helt klart något magiskt över platsen. Robin och hans laglösa män kände naturligtvis till varje vrå av skogen. De visste exakt var de skulle jaga, var de kunde gömma sig och slå läger för natten. Detta var Robin Hoods hem och hans fristad.

The Major Oak

Jag vandrar sakta genom skogen. Ibland möter jag någon turist som är på väg åt andra hållet och ibland ser jag några hundägare som är ute och rastar sina hundar. Stundtals är jag helt ensam. Ensam i en förtrollad skog. Jag har inget emot det, tvärtom. När jag går här lever jag mig in i historien och för en stund känns det som att jag är en del av den. Tillslut kommer jag fram till ”The Major Oak” den gigantiskt stora eken som sägs vara nästan 1000 år gammal. Enligt legenden var eken Robin Hoods och hans mäns skydd för natten. Platsen där de brukade sova.

Edwinstowe

Innan jag tar bussen tillbaka till Nottingham följer jag vägen ner mot byn. Jag möts av en stor skylt med texten, Edwinstowe- Robin Hood’s Village. Att byn kallas för Robin Hood-byn kan säkerligen ha någonting att göra med att det var här Robin gifte sig med sin Marion enligt legenden. Närmare bestämt i St. Mary´s Church. Jag besöker kyrkan och promenerar sedan vidare ner mot gågatan. Här hittar jag även en staty föreställande Robin Hood och Marion. Edwinstowe är en trevlig by med små butiker, barer, restauranger och värdshus. Jag slår mig ner på puben The Royal Oak för att insupa atmosfären innan det är dags för mig att åka tillbaka till Nottingham.

 

Hoodwinked- A twist of the tale

Min sista dag i Nottingham började med att jag tidigt på morgonen försedd med en karta gav mig ut för att följa konstspåret  ”Hoodwinked – a twist of the tale trail”. Den här sommaren fram till den 30 september har nämligen Robin Hood uppenbarat sig runt om i staden på ett modernt och konstnärligt vis. De 33 färgglada och fantasifulla skulpturerna är sponsrade av olika företag och målade av proffesionella artister. Att följa konstspåret är ett kul och annorlunda sätt att upptäcka staden. Skulpturerna kommer att visas upp en sista gång den 13-14 oktober på Farwell weekend. Där kommer de att visas upp tillsammans för att samla in ännu mer pengar till Nottinghams sjukhus.

 

Robin Hood Town Tour – med Ezekial Bone

Jag sparade det bästa till sist. Tillslut fick jag äntligen chansen att träffa Ezekial Bone. Mannen jag sett runt om i staden varje dag sen jag kom dit. Han som bär hatt och svärd och är Robin Hood med hela folket. Han som har en viktig roll att spela, inte bara för turister som önskar veta mer om Nottinghams historia och legenden om Robin Hood utan även för barn och skolungdomar i staden.

Jag är inte säker på att han ens spelar en roll, för mig är Ezekial Bone Robin Hood ända ut i fingerspetsarna. Under hans 2,5 timmars långa Robin Hood town tour tar han med mig och de andra i gruppen till historiskt viktiga platser runt om i stan och hans berättelser är både allvarliga, intressanta och stundtals mycket roliga. Jag får lära mig saker om Nottingham jag inte hade en aningen om innan. Turen som börjar vid Cross Key pub sträcker sig runt om i staden från Lace Market och centrum och till mörka grottor och mytomspunna kyrkor. Två och en halvtimme har aldrig förut gått så snabbt. Robin Hood Town Tour avslutas på Ye olde trip of Jerusalem. Ezekial Bone stannar där och erbjuder alla som varit med på hans guidade tur att stanna kvar och prata en stund. Han svarar på frågor och låter turisterna ta fotografier. Tillslut blir han lämnad ifred. Han kommer fram till mig och frågar om jag gillar ale? Jag nickar, självklart gör jag det. Jag inser ju att det inte är varje dag man får chansen att dricka ale på en plats med anor från 1100-talet tillsammans med en riktig legend.

 

” Ezekial Bones ”Robin Hood Town tour” är den ultimata Robin Hood- upplevelsen i Nottingham. Den mycket informativa och spännande upplevelsen har allt man kan önska sig. Den ger vistelsen i Nottingham det där lilla extra som många kommer hit för att finna. Du kommer att upptäcka staden med helt nya ögon och hitta några av dess många hemligheter.”

 

Övriga Robin Hood upplevelser i Nottingham

För den som vill ha ännu fler Robin Hood- inspirerade upplevelser under besöket i Nottingham kommer här några extra tips.

Thives Woods – är beläget i Mansfield i Nottinghamshire.

Robin Hood festival – Anordnas varje år i Sherwoodskogen. I år gick festivalen av stapel den 27 aug-2 sep. Något att planera in i kalendern inför nästa år.

The Robin Hood Experience- nära Nottingham Palace.

Robin Hood Pint- ja ni läste rätt, Robin Hood finns även på tapp runt om på pubarna i Nottingham.

 

Hotell i Nottingham

Under min vistelse i Nottingham bodde jag på Hotel Bentinck. Ett vackert boutique Hotel endast ett stenkast från Nottinghams tågstation. Reser man till Nottingham med tåg kan läget inte bli bättre. Man behöver inte dra väskan många meter förrän man är på hotellrummet. Praktiskt och skönt. Hotel Bentinck ligger förövrigt väldigt centralt med gångavstånd till de flesta sevärdheter, restaurangområden och shopping. Det jag gillade mest med hotellet var den stilfulla inredningen i både reception och restaurang. Mitt rum var dessutom helt underbart, stort och rymligt med en vacker kakelugn i mitten samt trevlig utsikt genom fönstret. Personalen var hjälpsamma, trevliga och fick mig att känna mig mycket välkommen. Här bor jag gärna igen nästa gång jag reser tillbaka till Nottingham. För man vet ju aldrig kanske besöker jag ”Robin Hood Festival” redan nästa år.

The Bentinck Hotel, 1a Station St, Nottingham 

Ta sig hit

Jag flög till London Gatwick där jag på plats köpte en tågbiljett till Nottingham tur/retur. Tågen går kontinuerligt med flera avgångar per dag, oftast en gång i timmen. Tågresan hade ett byte i centrala London på St. Pancras och därifrån reste jag sedan direkt till Nottingham. Resan tog sammanlagt 3 timmar och gick som på räls. Det finns naturligtvis fler alternativ att ta sig dit även från andra flygplatser och det går även direktbussar både från flygplatsen samt inifrån centrala London. Bussarna är i regel ett billigare alternativ men har längre restid. Min resa gick lätt och otroligt smidigt. Sen är det något visst med att åka tåg i Storbritannien. Det har jag knappast gjort för sista gången.

Delar av resan var en pressresa arrangerad av Visit Nottingham

Alice in Oxford Guide- En resa i Lewis Carrolls fotspår

Publicerat av
5

Följ med mig på en resa i Lewis Carrolls fotspår till det riktiga ”Underlandet” i Oxford. Här finner man inte bara inspirationen till många av platserna från boken ”Alice adventure in Wonderland” utan även historien om inspirationen till flera av de kända karaktärerna. Följ med den vita kaninen genom kaninhålet till ”The Hatters Hus” vid floden, titta in på ”Queens of Hearts” värdshus och hitta till den låsta ingången som kallas för ”Alice door”.

Detta och mycket mer kan ni läsa om i min fullmatade ”Alice in Oxford Guide”. En dag varje år i juli firar man dessutom ”Alice Day” en händelse som jag självklart inte ville missa medan jag var där. Jag har också som vanligt finkammat staden på annorlunda restauranger och barer för att komma närmare Underlandet.

Alice in Oxford Locations

Jag följde guiden ”Alice´s Oxford on foot”, (som jag köpte på Expirence Oxfordshire) för att hitta till några av de platser runt om Oxford med anknytning till Lewis Carroll och hans Alice i Underlandet. I guiden finner man två enkla promenader man kan göra på egen hand som leder till de mest intressanta platserna. Jag gick inte rutterna fullt ut men gjorde mitt bästa för att hinna med så många stop som möjligt. Guiden är ett superbra alternativ om man vill upptäcka Oxfords hemligheter på egen hand.

Christ Church- Den lilla flickan som inspirerade Lewis Carroll hette i verkligheten Alice Liddell och var dotter till H.G. Liddell som var dekan på Christ Church Collage. Carroll vars riktiga namn egentligen var Charles Lutwidge Dodgson träffade Alice och hennes systrar när han var lärare i matematik på Christ Church. Han blev framför allt förtjust i dekanens yngsta dotter Alice. På Christ Church collage som även är känd för inspirationen till Hogwarts i Harry Potter finns flera platser som är ett måste att besöka om man vill göra en resa i Lewis Carrolls fotspår. Underlandet finns här överallt om man bara håller ögonen öppna.

Alice Door- I Christ Church trädgård finns en liten dörr mellan dekanens privata bostad och skolan. Detta var förmodligen den dörr som inspirerade Carroll till sin sagovärld. Alice och hennes systrar brukade leka här och borde med stor sannolikhet oftast funnit dörren låst. Den unga Alice var uttråkad och ville ut på äventyr. Detta borde Carrol kunnat se från sitt kontorsfönster och detta har kanske gett honom en idé. Det är här jag börjar mitt äventyr i Oxford.

Bra att veta: ”Alice door” är tyvärr inte tillgänglig för allmänheten längre förutom under vissa guidade turer. Men om du frågar någon av vakterna snällt så kanske du har turen att få en snabb smygtitt. Det funkade för mig.

Secrets of the Great Hall-  I Christ Church matsal som mest är känd för att vara inspirationen till Hogwars matsal i Harry Potter gömmer sig flera hemligheter. Särskilt intressanta för Lewis Carroll och Alice i Underlandet-fans.

Läs också: Oxford- Guiden till platserna där man spelade in Harry Potter

En av dessa är den pyttelilla Alice som är målad i ett av fönsterglasen högt upp nära taket. Extremt lätt att missa om man inte känner till den. Håll även utkik efter andra karaktärer från Underlandet.

Den kanske mest spännande detaljen i mitt tycke inne i The Great hall är förmodligen den öppna spisen med två höghalsade ansikten. Påminner en hel del om när Alice växer i storlek efter ett bett av svampen.

En annan detalj att lägga märke till är tavlan med den rödhåriga Queen Elizabeth. Påminner hon inte ruskigt mycket om the Queen of Hearts?

Christ Church Medows & River Thames

Enligt guiden ska man ha bekräftat från Carrolls dagbok att han ofta vandrade vid Christ Church Medow. Ofta mötte han Alice och hennes systrar här tillsammans med deras barnskötare Mary Pricket, (som om man gissar var inspirationen till the Queen of Hearts). Carroll tog dessutom ofta med Alice och henne systrar på båtturer på floden Thames. Det var under en sådan utflykt med roddbåt det sägs att sagan skapades för första gången. Carroll berättade historien om den uttråkade flickan som ville ut på äventyr för barnen. Alice blev förtjust och bad honom skriva ner den.

Så jag känner mig lite som Alice när träbåten sakta glider genom Christ Church Medow tidigt på morgonen en strålande sommardag i Oxford. Guiden som är student i Oxford berättar allt han vet om Lewis Carroll och pekar bl. a ut ett böjt träd som han tror har anknytning till Lewis Carroll eller möjligt vis Alice Liddel. Han minns inte helt säkert. Hur det än ligger till med detta så kan jag föreställa mig Cheshirekatten sitta högt uppe i detta träd och stirra ner på mig.

Botanic Garden

Oxfords Botanic Garden är ett Underland i sig självt. Vacker grönska och ljuvligt doftande blommor. ”The garden of live flowers”? Trädgården är helt underbar att promenera omkring i. Jag slår mig ner på en bänk och filosoferar. Både Carroll och J.R. Tolkien rörde sig i parken på sin tid. Tolkien hade till och med ett eget favoritträd som tyvärr inte finns kvar längre. Omgivningarna runt om Christ Church Medow har dock inte förändrats så mycket under åren som gått. Miljön är på många sätt den samma.

Mitre Inn (Queen of Hearts)

Ett av Oxfords äldsta värdshus med anor från 1300-talet. Mary Prickett som möjligtvis var inspirationen till (The Queen of Hearts) drev värdshuset i 50 år efter att hon lämnat familjen Liddell.

High Street 22 (The Mad Hatter)

Den fjärde butiken från vänster sida sägs ha varit bostad till skräddaren och hattmakaren Thomas Randall. Han beskrivs som en av de möjliga kandidaterna som inspiration till ”The Mad Hatter”.

Old Bank Hotel 

På High Street ligger även Old Bank Hotel där Carrolls bank en gång låg. Jag väljer att äta middag på hotellets restaurang Quod och försöker föreställa mig hur det såg ut här då.

Grandpont House (The Mad Hatter) 

Den svåraste platsen på min promenad att hitta till var det näst intill igenvuxna huset Granpont House vid floden. Här bodde den kända skräddaren och hattmakaren Thomas Randall vars tidigare bostad låg på High Street. Alice och hennes systrar var ofta på besök och gäster i huset.

Alice Shop

Det här är Alice Shop. Butiken som kan ha varit inspirationen till illustrationen från”Throught the looking glass”. Inne i butiken säljs alla möjliga Alice i Underlandet-prylar. Allt från brevpapper och böcker till tekoppar och örhängen. Jag fastnar speciellt för en illustration av Alice i butiken The Old sheep shop som jag hittar på en hylla. Den får följa med hem som minne av min resa till Underlandet och Oxford.

Alice Shop, 3 St Aldate’s, Oxford

Museum of Natural History

Inne på muséet hittar man ett huvud och en fot av en Dodo. En sedan länge utdöd fågel. Kanske fann Carroll inspirationen att själv ta en roll i sin saga som en Dodo när han besökte museet tillsammans med Alice och hennes syskon. Förutom detta kan man möta de riktiga djuren från Alice i Underlandet som fåglar och igelkottar samt den vita kaninen som är utrustad med en klocka.

Firandet av Alice Day 2018

Klockan tickar…

Kära nån, jag är sen. Den vita kaninen hoppar ner från sin stapel av böcker och skuttar iväg. Jag börjar genast springa efter. Vart tog han vägen? Jag fortsätter gatan fram och plötsligt ser jag honom igen. Ett par vita öron skymtas innan de försvinner in i en liten dörr genom gränden. Jag skyndar mig och följer efter. Jag upptäcker att jag faller. Plötsligt verkar allt så bekant. Jag är här.

Jag befinner mig på Story Museums innergård omgiven av ett dussin vita kanier och ännu fler Alice i alla möjliga modeller och åldrar. Idag är det Alice Day som firas en dag i juli varje år i Oxford. För en dag förvandlas Oxford till ett enda stort Underland som såklart är extra förtrollande för de yngre. Det hindrar dock inte de vuxna till att ta del av festen och delta i allt från att dansa Lobster Quadrille och klä ut sig till Underlandetkaraktärer till att möta larven öga mot öga och ta emot hans goda råd, som mer än ofta visar sig vara väldigt knäppa.

Bra att veta om Alice Day- Alice Day firas en dag om året i juli vilket den här gången var den 7 juli 2018. Dagen arrangerades av The Story Museum men även av andra aktörer runt om i hela stan. Ett program fanns att hämta upp på The Story Museum klockan 10.00 där evengemanget startade. I programmet fanns olika aktiviteter för både stora som små. Jag fick bl.a uppleva en Lobster Quadrille, möta oraklet La Sybylle, ta ett snack med ” The Caterpillar” och uppleva de helt galna spelkorten från Cuious company. Sist men inte minst fick jag vara med om en underbar folkfest i Oxford som spred sig till gator och torg.

Man kunde också delta i en sagostund på Story Museum i den mest drömlika säng jag någonsin sett, medan en äldre dam läste högt från ” Alice Adventure in Wonderland”. Barnen älskade det!

Restaurangerna och barerna med Alicetema

I en stad som Oxford med så mycket anknytning till Lewis Carrolls sagovärld misstänkte jag starkt att jag skulle kunna finna en hel del intressanta restauranger och barer. Det visade sig vara helt rätt.

The Madhatter

Den vita kaninen försvinner in genom tunneln och plötsligt är han borta igen. Jag följer efter och hamnar framför en svart liten dörr. På dörren finns en klocka som jag tvekande ringer på. Efter en stund öppnas dörren och jag möts av en sagofigur med hög hatt. Innan jag får komma in måste jag klara testet och lösa en gåta. När jag till slut listat ut gåtan öppnas dörren äntligen upp och jag får gå in. The Mad Hatter är som ett Underlandet i miniformat med många coola detaljer i inredningen. I baren serveras kreativa drinkar i tekoppar och cocktailglas.

The Mad Hatter, 43 Iffley Rd, Oxford

The White rabbit

The White Rabbit är specialist på två saker. Pizza och hantverksöl. Här serverar man pizzor som i Neapel och riktigt goda pints.

The White Rabbit, 21 Friars Entry, Oxford

Cafe Loco

På cafe Loco kan man varje dag efter klockan 14.00 beställa in en särskild ” Mad Hatter Afternoon Tea” som består av snittar och smarriga bakverk. På väggarna i caféet hänger flera tavlor av Underlandet och dess kända karaktärer.

Café Loco, 85-87 St Aldate’s, Oxford

The Story Café

The Story café är delvis också en bok- och detalj handel tillhörande The Story Museum. Här kan man njuta av gott kaffe och fantastiska cupcakes samt andra bakverk. Mitt vall föll på en rosa Cheshirekatt med ett stort leende. Förslagsvis kan man kombinera cafébesöket med att besöka museet där man finner fler sagolika inslag från bl.a Underlandet.

Story Museum,  Rochester House, 42 Pembroke St, Oxford 

Om du gillar Alice i Underlandet är Oxford den självklara drömdestinationen. Här finns så mycket kul att se och uppleva.

Ta sig hit

Jag flög direkt till Gatwick med Norwegian. På flygplatsen bytte jag till Oxford Bus Comany som tog mig direkt till Oxford. Bussarna går dygnet runt och tar ca 2,5 timmar.

Källor: Mina källor kommer från guiden ”Oxford on foot”, Expirence Oxfordshire samt guiderna jag mötte på plats i Oxford.

Oxford- Vägen till Lyktskogen i Narnia

Publicerat av
15

Jag öppnar dörren till det stora klädskåpet och går in. Bakom de tunga kläderna faller en snöflinga på min kind och plötsligt befinner jag mig i en vit sagoskog. Snön yr och det enda jag ser framför mig är ljuset från lyktstolpen i gläntan. Jag börjar bli allt mer säker på att jag har hittat till Narnia. Jag tar på mig en av de varma pälsarna i klädskåpet och tar ett kliv rätt ut i snön…

Under min resa till Storbritannien förra året gjorde jag en makalös upptäckt i Oxford. Jag tror mig nämligen ha funnit självaste ingången till Narnia. Det finns ingen tvekan om att den snidade trädörren mittemot Oxford University Church måste gett C.S Lewis inspirationen till sin sagovärld. Jag har egentligen ingen aning om det faktiskt är så men när man ser den arbetade dörren så är det svårt att tro något annat. Min tro är att det var här allting började.

Dörren till Narnia

I sagoboken Narnia: Häxan och lejonet hittar barnen Pevensie ett förtrollat klädskåp som de stiger in i och hamnar i en skog full av snö. Om detta klädskåp existerar är jag helt säker på att det gömmer sig bakom just den här dörren.

Kanske befinner sig Tamnus, Aslan och de andra talade djuren bara några meter bort. Jag är frestad att känna på dörren och se efter. Ovanför dörren stirrar faunen Tamnus ner på mig och i mitten av dörren finns ett utgarvat ansikte klokt som ett lejon. Det sägs att C.S Lewis passerat dörren varje dag på vägen till Magdalen College där han var handledare och det skulle väl i så fall förklara ett och annat.

Lyktstolpen i Lyktskogen

Det var i den vita Lyktskogen vid lyktstolpen som allting började och det var här Lucy Pevensie träffade faunen Tamnus. Han bjuder hem henne på te och vill berätta något för henne som han inte vill att någon annan ska råka höra. Tamnus berättar för Lucy om den onda häxan och förbannelsen, den eviga vintern som vilar över Narnia.

Inte långt ifrån ” Narniadörren” mitt emot Oxford University Church står en lyktstolpe i mitten av vägen. Är detta en ren tillfällighet eller finns det ett samband? Det går inte annat än att fundera om inspirationen och idén till Lyktskogen i Narnias skog kan ha börjat just här. På plats i Oxford blir man övertygad om att det är så.

Andra platser som kan ha gett inspiration till Narnia

Magdalens Collage Cloister

Det kan vara så att pelarna vid Magdalens Collage Cloister där det sitter flera djur av sten varit en inspirationskälla till berättelsen om Narnia: Prins Caspian. Det finns även ett flertal andra byggnader i Oxford med skulpturer av djur där man också kan dra den parallellen med en gnutta fantasi.

Eagle & child

C.S Lewis sägs blivit inspirerad av sin vän Sagan om ringen-författaren J.R.R.Tolkien. De brukade ofta besöka Eagle & Child, puben som blivit berömd för att den regelbundet blivit besökt av stora författare som Lewis Carrol, J.R.R Tolkien och C.S Lewis.

Praktisk information

Gå en guidad tur: Jag rekommenderar varmt att gå en guidad tur i Oxford. Det finns flera varianter att välja på beroende på vad man mest är intresserad av. Pris från £18 per person.

Jag brukar i normala fall inte gå på guidade turer eftersom jag brukar tycka att det är roligare att upptäcka en stad på egen hand. I detta fallet får jag ändå säga att vi hade missat så mycket om vi hade gått runt själva. Jag hade inte velat missa vägen till Narnia.

Ta sig hit: Det är väldigt enkelt att ta sig mellan London och Oxford med tåg. Tåg går från London Paddington till Oxford flera gånger om dagen och resan tar ca 1 timma.