Nu är jag framme! Äntligen vilken tid det tog.! Det var den längsta resan jag upplevt hittills i mitt liv. Men nu är jag äntligen här. När jag kom till flygplatsen Denpasar så fick jag först betala 10 dollar för att ta med min låda vin jag hade i resväskan. Johodå det är sant! Sen så stod aldrig min chaufför ifrån Suly resort och väntade utanför flygplatsen som han skulle göra så det blev lite rörigt en stund där. Allt löser sig dock! Slutade med att jag tog en vanlig taxi och trots att jag är mycket påläst lyckades en så kallad potier sno väskan och tvinga mig att betala för att han bar den till taxin fasen det som inte skulle hända ju!! Dom är så snabba!! Thjii fick han lite dock när jag bara betalde 5000 rupie som typ är 3kr, hoppsan men alltså vill man inte ha hjälp tvinga en inte då liksom! En märklig sak jag lärt mig om mig själv under resans gång är hur lugn jag är. Jag menar inga psykbryt eller hysteriska anfall alls när saker inte går lika bra som jag har tänkt. Jag har aldrig förut upplevt mig själv så här lugn och sansad under en resa. Kanske är det för att jag är själv och bara har mig själv att förlita mig på som gör att jag lyckas med detta. Jag tar nog hand om mig på nått märkligt sätt!
Suly resort & spa är jätte fint! Jag har redan tagit en liten promenad runt området och hann precis ta mig ett dopp i poolen innan solen gick ner. Omgivningen är vacker och personalen är väldigt vänliga. Visste ni förresten att genom att jag valde att bo här på Suly resort gör jag även en god gärning till byns barn. Jo det är nämligen så att det även ligger en skola här på området och genom att bo på hotellet så stödjer man automatiskt med pengar till skolan och till barnen. Det märks på ungarna som går omkring här. Alla säger heeej med ett stort leende på läpparna.
En annan sak som ni kanske inte visste och inte jag heller för den delen är att det finns trollsländor här på Bali stora som knytnävar. (utan att överdriva nu) Om ni sett mig hur jag beter mig när det närmar sig en geting kan ni ju bara tänka er min reaktion på att undkomma dessa helikoptrar. Tur kanske att jag är här själv så ingen annan behöver skämmas över mitt beetende.
Här vid fönstret med utsikten över risfälten kommer jag att blogga och tillbringa mycket tid under kvällarna här på Bali.
